23 aug. 2010

Totalt sett plus

Stökig helg rent känslomässigt.

Innehåll i stora drag:
fredag
1. en rätt oengagerad dejt... vet inte varför jag tackade ja till den.
2. mitt i dejten ett SMS från Honom, som fick mig helt ställd och inte kunde tänka klart
3. en avbruten dejt, och ett kort telefonsamtal med SMS:aren
4. häng hos JU och standby för att hämta tonåriga punkare från festival om de inte skötte sig

lördag
5. frukost med JU + väninna
6. runda på söder, shopping
7. träff med storgråtande väninna med relationsproblem
8. ett sista möte med Skåningen, som flyttar till Skåne igen. Museum, mat och samtal. Kramar och en och annan tår. Lite tungt att säga hejdå till nåt som varit som en livboj under fyra månader.

söndag
9. Skansen, våfflor och museum med Honom. Tre veckor sen sist vi sågs. Jag darrar fortfarande när jag ser honom. Vi går nära, snuddar armar, rör varandras fingrar, pratar, skrattar, ler, pussas lite, men skiljs åt för att han inte pallar att ses mer. För jobbigt för honom. Och jag VILL bara ha honom! Stå inte där borta och vela... FLYTTA IN I MITT LIV BARA! Det gör inget att det är svårt och krångligt att vi båda har våra issues!! Vi fixar det! Aaargh... Gick hem och skrev ett långt mail till honom. Om saker som kom upp när vi sågs som jag kände att jag behövde förklara. Skrämmer väl honom till skogs att jag skriver så mycket och visar sånt engagemang. Men han sa att allt jag gör skrämmer bort honom i alla fall, så det lär inte ha nån avgörande betydelse.
10. Tack och lov för att JU kunde komma över och gråta ikapp en stund. Äta lite. Kramas lite. 
11. Tvättstugan.
12. Somna på soffan.

Jo, men en sak. Vi (Han och jag) pratade lite om min relation till exet. Han frågade mig om jag var lyckligare nu. Och jag svarade Ja. Att det är mer upp och mer ner nu, men att det nog totalt sett är på plus. Om man jämför. Och jag har tänkt på mitt svar flera gånger sen jag sa det. Och jo... jag är nog det. Tack för att du frågade och fick mig att tänka efter!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Nämen vad är problemet? varför är han så rädd? Livet pågår nu och varför släpper han inte taget och låter sig njuta..?
Kram på dig!
JMC

Me sa...

Oj, ja vad problemet är anar jag. Men jag kan inte göra mycket åt det... :-/