Frisbeegolf

Det regnar

Men jag dricker kaffe på balkongen i alla fall.

Inte så svart

Fasen vad livet är underbart idag! Jag sjuder av sköna känslor. Sol värme barn ledigt kaffe musik god mat sova länge pigg sköna mess. Och ett par andra saker. Många anledningar att le!

Säger A... men inte B

Idag gjorde jag nånting jävligt otippat. Sjukt jävla otippat. Förvånade även mig själv. Men jag kan dessvärre inte avslöja mer i detta forum.

Jag vet ännu inte om det var en bra eller dålig sak. Kanske får ni veta senare.

Frukost på balkongen

Allt känns bra när jag är med lilla familjen, jag och ungarna.

Inventering

Hur är ni hemma/borta i sommar? Söker lekkamrater, stillsamt häng och roliga upptåg. Skriv i kommentarerna!

Har barn nu tre veckor. Men sen är jag ledig och utan barn vecka 29. Jobbar men är utan barn vecka 30 och 31.

Måste redan nu börja säkra upp så jag vet att jag inte blir helt solo i stan dessa veckor. Kan tänka mig roligare saker...

Det förklarar saken...

Jag undrade just varför jag gick så konstigt idag. Har ju satt fast fel fot på fel (rätt?) ben.

Vad betyder det?

Det här med sju blommor under kudden, magisk natt, drömma om sin blivande make... hmm...
Verkar som det inte stämmer längre.

Jag drömde om min exmake.
Och i drömmen berättade han att han skulle gifta sig med henne. Och jag tyckte att han väl kunde vänta tills vi var skilda åtminstone. Men han tyckte vi skulle skynda på processen, yrka på förtur yada yada.

Kanske blir så när man redan har varit gift?? När man passerat bäst före?? Eller för att man struntat i hela grejen med blommor och så???

Mmmm

Två nätter i tält, ingen dusch eller hårtvätt, samma kläder som igår, som jag också sovit i. Ingen borste, ingen deo, inget smink...

Nån som vill gå på dejt?

Löka barn leka bäst

Här har vi sovit.

Bara jag uppe so far.

Halv sju...

Pyssel, på en båt

På en båt

På väg mot Möja.
Jag, Ju, hennes tonåring, hans flickvän, mina två barn, en kompis till Ju... och sjuhundra miljoner väskor, kassar, tält, sovsäckar, flytvästar. Vilsamt? Inte än... men snart så.

Glad midsommar!

Semester! Nu!

Yes!

Vad händer?

För er som följt mig ett tag kan det kanske kännas lite som att jag inte varit helt jättetydlig med vad som händer i mitt liv just nu, även om jag portionerar ut lite små pusselbitar emellanåt.

Det beror på att jag är i massa processer och inte riktigt vet var de tar vägen. Och vill brusa framåt i dessa tills jag vet mer. Innan jag kan säga så mycket.

Men, anyhoo, i stora drag händer följande just nu:

1. För snart en månad sen blev jag sjukskriven på halvtid. Bara månaden ut - för att komma ikapp. Fick även recept på en del grejer som jag inte tagit. Jag har inte beslutat mig för om det är nödvändigt och bra för mig. Så jag testar andra lösningar tills vidare. Än så länge har jag inte sett några stora förändringar. Men allting tar ju sin lilla tid. Mitt stora problem nu är att jag är väldigt energifattig och har väldigt dåligt skydd mot motgångar. Faller för minsta lilla grej. De stora problemen kan nog i övrigt kokas ihop till avsaknad av självkänsla och av trygghet/strukurer och samhörighet i tillvaron. Livet känns fragmenterat och ovisst, och jag fladdrar omkring helt utan styrsel och förankring. Behöver en fast hand, en fast punkt, en stark känsla, en övertygelse för att liksom jorda mig. Så känner jag. Men jag går på semester på torsdag och hoppas på bättre tider. På sol. Vänskap. Kärlek. Familj. Inspiration. Och annat.

2. Jag "träffar" någon - vi kan för enkelhetens skull kalla honom Skåningen. Vi har ingen definierad relation. Men han är fin och jag gillar honom. Han gillar mig. Men han vill inte bli mer sammanflätad än som nu. Kanske inte jag heller, när jag tänker efter. Det är en skön känsla att vila i. För jag har inte och jag söker inte kontroll eller bekräftelse. Och inget är lovat eller förväntat. Jag vet aldrig om vi ska ses igen. Kanske vi redan är klara med varandra. Vem vet? Vi väljer varandra varje gång vi ses. Och när vi ses är det en positiv boost. Inget djupt, inget svårt, bara glädje och närhet.

3. När jag skriver om honom tänker jag samtidigt på att jag inte är helt "färdig" med en annan relation. Som också varit lite odefinierad. Och kanske inte ens en "relation". Men vi fanns i varandras liv i nåt avseende. Och jag vill ses och prata och hänga och känna och ta reda på och vara vän, stöd, skratt och inspiration (för varandra). Gillar och saknar honom. Varför han är rädd (?) och flyr undan varje kontaktförsök vet jag inte. Och jag vore glad om jag förstod det. Eller ännu hellre, om vi kunde ses och hänga lite.

4. Sen har jag också en helt ny relation. En vänskapsrelation. Men den är inte helt inom boxens ramar. Det är på många sätt och vis en väldigt ovanlig relation. Som är spännande, intressant, utmanande, lärorik och tankeväckande. Den är intim, men inte på ett sexuellt plan. Men väldigt nära, naken och utlämnande. Och kanske därför också väldigt viktig och betydelsefull. Jag känner att det är en må-bra-relation. Stärkande och positiv. Och det var den jag fick chansen att utveckla lite i helgen, i Spanien.

5. Jobbar mina sista dagar före semestern nu, och har planer på att göra saker med JU och barnen. Är ledig fyra veckor varav tre med barnen. Kommer inte träffa Skåningen på flera månader. Kommer vara utan barnen i tre veckor i rad i sommar - hur ska det gå?? Hoppas på solens och ledighetens läkande kraft. Hoppas på många möten och spontana utflykter, hälsa-på, sova-över, picknicks, vin på balkonger och uteserveringar, glassar i solen, fötter i vatten, hängmattehäng, gräs mellan tårna, glada skratt, gott kaffe, långa vakna nätter, långa sovmorgnar, ny och bubblande energi, många kramar, härliga barnskratt och smutsiga fräkniga kinder, underbara vänner, intressanta nya kontakter och oväntade upplevelser. 

Summa summarum. Jag flyter med, åker med vågorna, sugs ner, bubblar upp, försöker känna vad som är upp och ner. Försöker komma ihåg hur man simmar. Eller hur man håller huvet över ytan. Och försöker njuta av känslan av det mjuka vattnet, känna att det bär mig, att det är ljummet och livgivande, både lite klart och lite grumligt, men vackert att se på och vara i.

Vad fattas?

sommar - check
sol - check
ståndet - hallå??

Otippad kommentar

Femåriga dottern:
- Barcelona? Har du varit i Barcelona??? * ser förbryllad ut *

Jag:
- Ja, vet du va det är?

Hon:
- Ja, men är det en stad också alltså?? * flinar förläget *

Notera - detta är samma dotter som för nåt halvår sen vid läggdags efter lång tystnad frågade mig:
- Mamma, finns Zlatan på riktigt?

Hey?? Var kommer detta från?? Inte mig i alla fall...

Tjejmiddag

Bra känsla! Stanna i den!

Så... vill behålla bra känsla nu.
Stark, trygg, glad och tillfreds.
Inte tappa inte tappa inte tappa!!

Salt och blandat

Går och lägger mig nu. Inte i en bil. Inte heller ett fyrstjärnigt hotell. Men i en skön och trivsam trea i söderort. I min egen säng.

Men fortfarande med spansk sand mellan tårna och salt av Medelhavets vatten som vita kristaller på huden.

Vill behålla känslan lite lite till bara. Bära med mig solen i kropp och själ.

Och såklart

Grattis!

Morgondopp

Utsikt Barcelona

Ajax?

Andra natten

Fyrstjärnigt hotell

Första natten

Parkeringsplats

Frukost

Pausunderhållning

Strax morgondopp

Avstickare

Först känna lite bara.

Det var varmt!

Gryning efter tre timmars slummer i bilen

Eso si

Sovit i bilen, morgondopp i Medelhavet, frukost vid havet, avstickare till bergen, tupplur i solen, cortado på torget.

En resa utanför bekvämlighetszonen

Alltså, en helt ny grej för mig att bara säga "okej" och följa med på utlandstrip helt spontant. Alltså, helt nytt för mig att inte vara den som fixar, bokar och planerar. Jag bara följer med. Alltså, helt nytt för mig att inte ta med mig allt man kan tänkas behöva. Har bara packat underkläder, en t-shirt, en tunn klänning, en tunn blus, lite småkrafs som tandborste, solkräm, mobil, kreditkort, pass och boardingcard. I princip inget mer. Jo, sovsäck. Och helt nytt för mig att åka med en så ny bekantskap. Som jag inte vet så mycket om, men har fått ett gott intryck av.

Skönt oplanerad. Skönt ohämmad. Kliver rejält ur min bekvämlighetszon, men med viss förtjusning. Sånt här som jag drömmer om att våga och kunna göra.

Men jag gör det inte utan motstånd. Inom mig brusar det av funderingar, tänk om, och vad händer i fall, och har jag glömt, och och och... magen slår knut på sig. Men jag andas. Ler. Och gör det.

Fick just veta att när vi kommer fram till Alicante i natt ska vi uppsöka ett moriskt te-hus som har nattöppet. Nåt mer vet jag inte.

Får se hur mycket jag kan blogga. Blir nog dåligt med den varan kan jag tro.

OMG!

Jag kommer alltså missa bröllopet i helgen! Hur ska det gå?

Har universum lyssnat eller?

Jo, jag har ju bett universum om att bli bjuden på en spontanresa den här helgen. Specifikt faktiskt, just sagt vilka datum. Man måste ju vara specifik när man vet vad man vill.

Och idag kom inbjudan (och nej, han visste inte om min önskan). Min nya kompis/granne/familjemedlem, den spontana och kärleksfulla typen, som tyckte jag skulle hänga på. Fredag till söndag, på resa till Spanien. Flyg till Alicante, bila längs med kusten upp till Barcelona, sova i sovsäck på stranden typ, eller i bilen, äta lite god mat, vara helt oplanerade. Hem på söndag kväll.

Kan nog bli att jag tackar JA. Om jag har ett giltigt pass...

Som vanligt

Har just hängt med exet hela förmiddagen. Frukostfika, utvecklingssamtal för lilla, cykelfix, skoshopping och lunch. Och det känns bara så bra och naturligt. Avslappnat och okomplicerat. Skratt, igenkänning och förståelse. På sätt och vis som allting var exakt som förr. Fast att vi ändå ÄR helt i det nya, utan att det gör ont. Konstigt att det inte är mer konstigt.

Lunch?

Kan man ragga en lunch/fikadejt för eftermiddagen på det här sättet? (Default City såklart)

But why?

Varför hade jag besökarrekord igår på min blogg? Mesta på hela senaste månaden. Fantastiska 42 unika! Hajjar ni?? Nästan värt ett pris!

Ibland fattar jag varför. Man är runt och kommenterar och lämnar spår efter sig. Eller lägger upp femton inlägg på en och samma dag. Men i går?

Varför besökte du min blogg? Och hur hamnade du här?

Min dotter. Japp.

Garvade läppen av mig. Exakt så! Fast lite färre ord och mer förnekelse kanske... Tack Parkis :-)

Det var inte jag!

Varje gång jag vänder ryggen till pågår det nånting lurt. Och varje gång förnekas det. Ingen gång lyssnas det. Aldrig lärs det om. Mammas ord struntas konsekvent i.

Det handlar om min femåring.

Hon tar alla chanser. Ingen ska försittas. Och aldrig aldrig aldrig tvättas några händer, eller kan hon gå och lägga sig eller gå upp utan att jag ska behöva tjata tjata och åter tjata.

Det ska ritas på väggar, golv eller möbler.
Det ska spolas vatten över hela badrummet.
Det ska rotas i mammas lådor med smink och smycken.
Det ska tas sönder, slarvas bort, användas upp, klippas sönder, sopas under mattan, gömmas bakom, skyllas ifrån. Det ska till att bli bråk och skrik, förnekelse och smäll i dörrar varje dag. Det ska rymmas, brytas mot tidigare överenskommelser och provoceras till skrik. Får hon ett nej ska det skrikas. Får hon inte ett ja lägger hon sig under sängen och ylar tills hon i bästa fall får. Allting är orättvist, och jag får aldrig en chans att förklara eller rätta till innan stormen är i full gång.

Jag står handfallen.
Jag blir utmattad.
Jag blir tre år själv.
Jag skriker och bråkar tillbaka.
Jag undrar hur det ska bli när hon blir tonåring!

Men hon är uppfinningsrik, hon tar alla chanser, hon rättar sig inte i ledet, hon är nyfiken och hon har ingen respekt för auktoriteter. Hon kommer kunna gå hur långt som helst, och förmodligen har roligt på vägen... Men jag som mamma.... kommer få många sömnlösa nätter. Koppel och GPS-sändare? Hur gör man??

Men hur mycket bråk det än blir vissa dagar så kryper vi alltid ner tillsammans, gosar och kramar, läser, pussas, visar att vi älskar varandra, säger förlåt och försöker lära oss.

Samtal pågår

Idag har jag fixat med massa saker som legat. Skönt när man kan stryka saker på den mentala att-göra-listan.
Allt tar just nu enormt med kraft och resurser för mig att fixa med. Men det känns skönt när det är gjort.

Idag fick jag också hänga med min son hela eftermiddagen, eftersom det visst inte var några kompisar på fritids. Vi har haft trevligt, och vi har också pratat lite om det vi går igenom. Krafsat lite på ytan bara, så mycket som han har behov av och klarar av. Men jag vill bara visa att jag finns här och lyssnar. Och förklara lite hur det känns för mig. Jag tror att han funderar, även om han inte verkar så brydd just i stunden. Men därinne tror jag det fortsätter. Och jag hoppas att han fortsätter komma till mig när han funderar vidare. Samtal pågår liksom.

Även ett annat samtal öppnades upp idag igen. Eller, jag hoppas i alla fall det. Jag fick ett livstecken som jag saknat. Och det gladde mig. Även om jag förstår att allt inte är helt lätt i andra änden. Oavsett vad som händer och sker nu så vill jag att DU ska veta att du är viktig! För många. Och här finns alltid en som vill väl!

Och på fredag ska jag träffa en läkare igen. En annan. För inom företagshälsovården är det slut på samtal. Får inga fler. Och jag behöver! Så det blir till att vittja primärvården dårå. Och se vad den kan gå för. Heja heja! Så hopp om flera samtal.

Och till kvällen kommer JU hit och äter. Måndagstradition, sen många veckor tillbaka nu. Och då lär det bli samtal! Och förhoppningsvis skratt. För oavsett dagsform så skrattar vi alltid. Ibland emellan tårar och kramar. Men det har nog aldrig hänt att vi träffats ens tio minuter utan skratt. Det är nog en av de bästa kvalitéerna i vår relation. (Av mååånga såklart.)


Men, det här med "stör ej" kan vi redigera bort, för jag vill bli störd! Kom och stör bara! Stövla på in i mitt liv, in i mina samtal. Det gör inget, blir bara mer levande då!

Det kom ett brev

Ett handskrivet sådant. Sju A4-sidor långt. I mitt brevfack utanför dörren. Klockan ett på natten.
Från en lite annorlunda ny bekantskap.

"Jag blev lite orolig i själen av vår kväll..."

"Om någon av oss sjunker för djupt så drabbar det oss alla"

"Varför tar vi inte hand om oss själva bättre än såhär? Vi lever ju nu och här..."

"Vi måste öppna våra dörrar och hjärtan, agera med god avsikt mot varandra, kämpa för vår egen och varandras lycka!"

"Alla kan göra något, det är bara detta något som också är så viktigt, kanske är det att på djupet lyssna, att ge kärleksfull beröring, att delge sina uppriktiga känslor, att åsidosätta våra egna upplevda behov, förändra vår syn på det egna lidandet osv".

Många varma ord. Många tankar att ta med sig och jobba vidare med. En sann (och ny) vän, granne och "familjemedlem".

Tacksam och rörd...

Och... så har jag köpt nya snygga trosor och en mikro idag.
Då kan man väl säga att jag har täckt in hela spektrat?

Exakt så här

...är det:

http://vardagsgladje.wordpress.com/2010/06/12/manniska-sokes/

Bra blogg för övrigt!

Det var en gång

Och 
jag vill bara komma hem.

Men var är hem?

Last call

Closing time and there you are
Beat in turns. I’m off.
I couldn’t run, count blows while I’m down
I couldn’t run.

I felt your touch
Been missing for weeks now
Somethings that are so very hard to grasp

And you are gone
Your voice died in silence
Somethings that are so very hard to

Closing time, I’ll leave for you
Screams that reached the shore
I could run, count blows while I’m down
I couldn’t run.

I felt your touch
Been missing for weeks now
Somethings that are so very hard to grasp

And you are gone
Your voice died in silence
Somethings that are so very hard to

If I could change you know I would
Reaching back through time
I’d risk it all
I’d save you somehow
Like you saved me

I felt your touch
Been missing for years now
Somethings that are so very hard to grasp
And you are gone
Your voice died in silence
Old memories come back to haunt me still

Alltså det finns folk som säger sånthär på riktigt!

"du var vacker
dig skulle ja vilja skämma bort
jag skulle inte ens låta dina fina fötter nudda marken
du skulle få gå på rosor"

Obs! raggningsreplik på Happy Pancake...

Speciellt

Livet här i området är ibland väldigt speciellt. Och jag gillar det!

Halv ett vill en granne komma på fika. Rastlös och i obalans. Behov av samtal. Jag kliver upp ur sömnen, drar på en morgonrock, kokar te. Sen ligger vi på soffan och pratar själslig hälsa och ohälsa, relationer, vänner och livet i stort.

Nu har han gått och jag ska somna om. Båda är vi nog lite gladare efter mötet.

Fick anledning att le, och till och med skratta lite

"Du jag kör upp den här med..."

Man kan vara full även utan sprit

Kvällspromenad, som vanligt typ

"Du nu kör jag upp den här..."

På bloggen asså

Jag vill se glad ut

Inte bara såhär trött och bister

Och ifall nån tvivlade...

...så kan jag meddela att Nej, världen är inte rättvis!

Här sitter jag och myser

Min dag i bilder 3

Linslus

Min dag i bilder 2

Radioapa

Min dag i bilder

Webbhund

Tur i spel?

Jag borde kanske köpa en trisslott förresten.

Borde ha stora chanser till en jättevinst!

Yeeey...

Misery Loves Co.

Idag har jag vinkat hejdå till ungarna, i fina kläder och med blommor i hand. Skolavslutning. Sol, sång och kramar. Och sen till pappa.

Och vi ska ha sommarfest med jobbet.

Men hos mig skiner fan inte solen.
I dagarna verkar jag ha lyckats med att återigen sabba nåt som kändes bra. Utan att ens fatta vad det var som hände.

När folk bara slutar höra av sig utan att man får veta varför gör det så in i helvetes jävla ont.

They're everywhere!

Yatzy?

Jag tänker att jag förhåller mig på ett lagom lättsamt sätt till den här personen som klivit in i min vardag. Inga definitioner, inget lovat, bara det trevliga, skojiga, mysiga, utan krav, villkor och förpliktelser. Men hur länge kan man ha det så utan att beröra ämnet? Om så ändå bara för att konstatera att man är på samma nivå? Och hur säger man att jag är nöjd såhär lite lagom utan att det känns som ett avvisande? Och hur ställer man frågan utan att verka som att man VILL nåt mer? Och hur kan det bli så att man TROTS att man är nöjd som det är ÄNDÅ tycker det känns jobbigt när den andre bekräftar att det inte finns något djupare i åtanke? Varför känner man sig då ändå en smula avvisad?

Dom säger att jag borde spela spelet. Dvs kliva tillbaks ett steg för att få honom att visa sig. Se om han saknar, längtar, vill nåt mer. Jag har väl ändå inget att förlora på det??

Jo, jag trivs ju som det är... just nu. Såhär. Kan man inte få ha det så? Det enda är att jag skulle vilja pejla att vi är på samma nivå. Kunna beröra ämnet. Att det inte blir tabu.

Och jag gillar ju inte det där spelet heller. Jag är hellre rak och ärlig.
Men jag inser gång efter annan att jag nog förlorar på det. Tyvärr... För att kunna vinna behöver man alltså spela...

Hmm... Kan nån lära mig??

Utredning

Har inrett där ute. På balkongen.
Sen tidigare har jag skaffat möbler och en matta.

I dagarna har jag kompletterat med blommor som tål massvis med sol (optimist?) och sjukt mycket blåst (realist). Det vill säga: lavendel, salvia och klematis. Ja, inte vet jag, men floristen sa så i alla fall.

Och idag hittade jag ett parasoll och några kuddar. Fixade även en sittdyna som ska kläs om och en solcellslampa som laddas i solen och tänds när solen går ner. Ja, ni hajjar...

Hmm... synd att det nu inte är läge att nyttja balkongen bara.

Hur gammal var du sa du?

Har visst lekt tonåring den här helgen...

Har kraschat en firmafest för att få gratismat och gratisdryck, åkt på hälsa på klockan ett på natten, haft omkull möbler och krossat dyrbarheter (av misstag såklart), ätit frukost vid ett och lunch vid sex, strosat planlöst genom solig stad, råkat ut för ett missöde, fått besök klockan fyra på natten, plåstrat om en oförklarligt blodig hjässa, sovit fram till eftermiddagen, ätit jordgubbar till frukost.

Undrar om det här var det som terapeuten menade med att jag skulle ta hand om mig? ;-)
Nä, faktum är att jag inte varit ledsen i helgen alls faktiskt, trodde helgen skulle bli tuff, men det har funkat, har omgett mig med vänskap och närhet. Försökt ta mig ur, vidare och framåt. Tagit lite hjälp. Försöker vara i nuet. 

Sitter nu och väntar på biverkningarna.

Etikett?

Vad är man när man håller i hand på stan, när man kysser varandra på tvärbanan bland alla människor, när man hörs varje dag, avslutar med puss eller kram, när man sover hos varandra en eller ett par gånger i veckan, nära nära, går på bio och konsert tillsammans, börjar i hissen på vägen hem, lagar och äter mat ihop, känner sig glad tillsammans.

Vad är man när man ännu inte definierat nåt, inga stora ord har sagts, när man inte förväntar sig ensamrätt, umgås var och en på annat håll, kanske även träffar andra, när man inte vet om pirret i magen bara är hunger, eller viljan att bli förälskad, önskan att bli räddad.

Vad är man när man hoppas på att han med den långa intensiva ögonkontakten ska höra av sig. Han som blev så viktig, som gör att det pirrar lite, han som försvinner men som ändå har sin givna plats.

Vad är man när man trots allt fortfarande är gift, när man gråter, rasar av banan, vet att man har ett svart hål som man fyller med andras uppmärksamhet, när man självmedicinerar med andras bekräftelse, när en hand på huden läker mer än en tablett, när en 80-säng med solkiga lakan känns som en mjuk hamn, när en sträv haka bakom örat och en hand om midjan ger en tillfällig känsla av att höra till, när det stökiga badrummet, dammet på sängbordet, de odiskade glasen kompenseras gott av bubblet i glasen, i magen, i skrattet.

Vad är man?
Är man i nån slags relation? Är man på flykt? Är man olyckligt förälskad? Är man hopplöst lost eller bara som alla andra?

Krasch

Har kraschat ett annat företags sommarfest. God mat, schysst vin. Efterrätterna var schyssta också.

Smaka på

Idag får ni smaka på Stockholm. Jag kommer vara där (alltså i Kungsträdgården). Maila (ja, klart som fan jag kollar mailen, man har ju en sån telefon i fickan) eller messa om ni har vägarna förbi!

Sådärja

Nu var liksom alla måsten den här dagen avklarade.

Jag bara undrar

Vad fasen ska man med en såhär fantastisk eftermiddag och kväll till om man inte får dela den med någon...

Stockholm Skåne Göteborg

Mmmm....

Alltså...
Try it, you'll love it!

Picknick med lilla

Lutande tornet?

Är det ett lutande torn där i gräset... eller är du bara glad att se mig?

Krig

Ja, idag gick sonen till skolan med denna över axeln. Det årliga vattenkriget. Alla mot alla, inkl lärare...

Jamen grattis typ

Hurraa! Bröllopsdag idag va!
Ska dessutom hänga med exet under dagen eftersom det är familjepicknick på dagis och senare familjemiddag + uppträdande i sonens klass. Kan inte ens undvika att ses alltså...

Jag tror hela den här familjegrejen kommer kännas lite jobbig i magen. Alla vet numera också, och tittar kanske en extra gång, kanske till och med med huvudet på sned. Eller undviker att prata med mig/oss. Vi får väl se. Några av mina bästa vänner kommer ju vara med i skolan också, så det känns ändå rätt okej.

Och sen börjar ensamdagarna. Och eftersom jag avstyrt en hel del grejer är de rätt obokade. Och JU kommer resa bort torsdag-söndag dessutom, och det vet vi ju hur bra det gick sist! Måste aktivera mig!

Enkät

SSRI - bra eller anus?