Alltså

Jag vill bara förtydliga.

Det är inte nånting som har hänt eller som han har sagt eller gjort, specifikt, just nu som får mig att reagera såhär. Det är bara den naturliga cykeln i mig själv som gör mig såhär.

Det brukar vara såhär:
latensfas -> möte eller annan kontakt -> brusar av kärlek, värme, cool och tillitsfull -> /tystnad/ -> ännu mer kärlek, vill vill vill, saknar, längtar, galen -> /tystnad/ ->rastlös, nervös och osäker -> frustrerad -> söker lösning på problemet -> inser att det enda JAG kan göra är att fly -> /tystnad/ -> mantrar och inser, hittar på strategier för att ta mig bort från det som gör ont -> /tystnad/ -> gör nåt/ev. gråter/skriver frustrerat på bloggen/FB*-> desperatsocialiserar/hetsbloggar -> lugnar ner mig -> /tystnad/ -> i nån slags balans, känner att jag klarar det -> samtal/möte -> brusar... osv

Nån som känner igen??

* = NU