Ett brev till dig

Jag är väldigt förtjust i dig, på så många sätt.
Tror och tänker att det finns sjukt mycket bra med dig. Är väldigt attraherad av dig. Tycker du är rolig, snäll, fin. En sjukt bra kille!

Vill hänga med dig. Göra saker. Vill sitta tyst med dig i soffan och dricka te en tisdagskväll. Laga mat, promenera, sjunga, lyssna på musik, knulla, skratta, gå ut, ha djupa, livliga och engagerande samtal. Tramsa. Brottas och slåss. Hitta på. Resa. Kan tänka mig dig i mitt liv. Allvarligt.

Jag tror att det finns massvis med bra i oss. Jag har massa tankar om dig och det du är i. Känner igen och vill säga.

Du säger att jag är så fokuserad. Och jag tänker väldigt mycket. Jag går igenom massa processer och du finns med i en del av dem. I mina tankar. Känslor. Men här finns också en väldig massa tvivel.

Borde jag lyssna på dig när du höjer ett varningens finger om dig själv?
Borde jag lyssna på dig när du säger att jag inte ska komma i stället för att bara åka dit?
Borde jag höra din tveksamhet lika högt som de orden jag vill höra?
Borde jag vara betänksam över hur jag befarar hamna i nåt slags Nu ska vi få Dig att må bra-projekt?
Borde jag verkligen hamna i nån jävla övertalningsmanöver här?
Borde jag inte bara se att den här killen helt enkelt inte är så intresserad av mig?
Borde jag inte fatta att du helt enkelt inte tänker hjälpa mig att styra det här skeppet framåt?

Å jag vet att jag riskerar hamna i att ta vad jag får.
Att jag sitter hela min barnfria vecka och hoppas på att du ska ta kontakt.
Att jag slutligen kontaktar dig. Får ett nej eller tveksamt ja till nåt.
Att jag blir glad när du går med på att träffa mig, trots att du inte visar nån entusiasm.
Att jag blir glad att få lite av din tid och din uppmärksamhet. Att leva i flera dagar på att du spontant tog min hand eller la dig i mitt knä. Även fast du ville bli av med mig sen.

Nej, fan... jag har varit här förut.

När jag reste mig och gick från dig så plötsligt var det i ett ögonblick av självrespekt, eller insikt: Han vill att jag ska gå. Han varnar mig. Han ligger naken mot min hud men vill inte mer. Vad har jag alls här att göra??