Jag försöker liksom tänka bort honom.
Det var ju en fin tredje dejt, och det var öppet efteråt hur det skulle bli.
Därefter vet jag inte riktigt vad som händer.
Signalerna är oklara.
Men jag försöker räkna bort honom. Tänka att det inte kommer bli. Att han inte är för mig i alla fall. Att nån annan säkert funkar bättre för oss båda. Ja, men i slutändan sitter jag ändå där och tänker på honom.
När jag vaknar. När jag jobbar. När jag tar upp mobilen ur väskan, när jag öppnar facebook. När jag somnar. När jag konverserar med nån annan kille. När jag är ute på "dejt" (ja jag försöker). När jag träffar Skåningen.
Ja, jag tänker på honom. Jävla människa att komma in och visa hur det KAN kännas. Och sen bara dra! Ingen annan har skapat det suget i magen, ja, på länge iaf. Ingen annan har den glöden i blicken. Ingen annan lyckas med att klä av mig så naken och ta en så självklar plats hos mig. Fan.
Och så vill han inte ens försöka.
Eller jo. Men gör inte. Eller jo.
Men jag vet inte.
Fan.
2 kommentarer:
Just dom männen... Som visar hur det kan kännas. Men ändå liksom inte, men jo visst ändå, men nej, men jo ...
Har haft en sån under mitt skinn. Till slut fick jag steloperera bort honom. FAst han kunnat vara. Men nej.
Ja, jag fattar inte hur snabb han var. Tre dejter bara! Fast ska jag vara helt ärlig vad jag nog såld redan innan vi sågs, men mötet var ju liksom sista avgörande grejen. Och det var ju bara rätt, direkt ju. Tog ju fem minuter tills vi var omslingrade. "You had me at hello" skulle man kunna säga. Lite som en saga... ;-)
Klart man blir påverkad! Men ändå glad att jag fick vara med om det. Hellre vara med om och att det inte blev mer, än att missa helt. Faktiskt.
Skicka en kommentar