Och han går igenom grejer som jag inte ens anade.
Som jag inte sett. Fattat. Skulle gissat.
Men så är det.
Jobbiga saker.
Det förklarar kanske en del. Eller inte.
Jag blir varm i hjärtat av att han berättat för mig.
Och tycker ändå mer om honom.
Men jag hade lovat att sjunga för honom nästa gång vi sågs. Och det glömde jag!
2 kommentarer:
Lite fram, lite bak... men ändock går ni framåt.. Önskar dig god lycka. Och kramar med Honom
:-)
Kram
Skicka en kommentar