Om klättringen som en utmaning som får en att utvecklas och kliva ur sin bekvämlighetszon.
Jag ska klättra i höst.
Ur Dagens Nyheter:
Det vi egentligen ville säga, enligt Robin, var: ”Ställ inte så höga krav på mig i dag för jag vill inte ’misslyckas’”. – Att skylla på något ger en trygghet. Det är inte mig det är fel på, det är min längd eller min höjdrädsla. Varje undanflykt riskerar att begränsa oss inte bara i klättringen, utan i livet som stort.
– Mitt motto är att du utvecklas som mest när du hela tiden är på gränsen till vad du klarar. Det är då som du gör framsteg. Det handlar om att ta ett steg ut ur sin komfortzon eller bekvämlighetsfälla.
---
– En brant svart klippa kan kännas läskig, nästan skräckinjagande. Den signalerar: Klättra inte här! Just därför vill Robin försöka, för att en svart klippa är en utmaning och ett nytt steg ut ur komfortzonen.
– Jag kanske inte precis njuter när jag gör det. Men samtidigt vet jag att när jag tagit mig runt det där hörnet, hittar jag en del saker hos mig själv som jag inte hittat förut.
---
Han hade ett stort kontrollbehov, litade inte på människor runtomkring och valde ofta att göra arbeten i skolan på egen hand i stället för i grupp. I dag är han 29 år, och under de 17 år han hållit på har han hunnit en bra bit på vägen, även om han fortfarande måste anstränga sig för att lita på att andra människor han ska klättra med verkligen har fäst säkringarna som de ska.
– Jag ser det som en personlig utmaning att lita på den som säkrar, den personen har ju absolut kontroll över mitt liv.
– Att lita på eller inte lita på, det är en kamp som hela tiden pågår inom mig. Jag vet ju att jag måste knuffa mig ur den här komfortzonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar