Post terapi

Med tårar i ögonen har jag idag gått igenom smärtan jag upplevde under sveket som föregick skilsmässan. Redogjorde för hur jag upplevde att nånting inte stämde, hur känslan förstärktes och så småningom bekräftades. Hur de veckor som följde inrymde många smärtsamma avslöjanden som omkullkastade all min tillit. Hur jag stannade i känslan i dagar veckor månader innan jag tillslut gick sönder och föll. Bröt upp och ihop.

Gick igenom den ångest jag bar med mig varje minut. Hur jag inte kunde vare sig stanna eller fly.

Det ligger väldigt ytligt i mig. Och när jag redogör för det öppnas såret lite, men kanske jag kan lufta och tvätta det lite och kanske det läker lite mer denna gång.

Jag har svåra tillitsproblem som jag kämpar med och lider av varje dag. Men jag vill inte förlora i kampen mot dem utan lyssna och lära mig.

Känna tillit till mig själv.
Respektera mina känslor.
Är första stegen.

Mobilbloggeri

Bästa sättet att posta till bloggen från iphone? Vad säger ni som vet?

Frukost idag!

Avspark!

Livet har vaknat igen! Så nu kör vi lite bloggande!

Jag lever och mår bra, men de senaste månaderna har varit lite uppochner. Har en relation som är rejält utmanande emellanåt. Tvingas möta mina sämsta sidor oftare än jag gjort förut, och har nu hittat sätt att jobba med dem.

Vi har dragits till varandra, för att vi matchar varandra så bra - på gott och ont. Vi klickar i varandra som pusselbitar. Både i det bra och i det dåliga. Och nu har vi hittat en bra terapeut som förklarar för oss vad det är som händer och hur vi kan tänka och agera utifrån det.

Vi går till samma. Men inte tillsammans. Fast igår gjorde vi just det. Som parterapi. Hon är bra! Hon kan just det vi stöter på i vår relation. Och hon har ett bra förhållningssätt. Och hon är knivskarp. Jag respekterar henne och litar på henne. Jag kan ha lite svårt i terapi annars att känna fullt förtroende. Men jag gör det med henne.


Ps. Jag älskar honom - minO (ja alltså, Han jag föll som en fura för)