Om bloggen och mig

Den här bloggen började i ren desperation. Som en livboj i mitt livs största haveri. Skilsmässan från mina barns far. Jag började blogga någon dag efter vi bestämde oss definitivt. Därefter har livet rullat på, med några steg framåt och några bakåt.

För mig är bloggen en kanal för egenterapi, och en kanal för att få feedback på mina tankar. Ibland skriver jag oredigerat desperat, emellanåt väldigt privat, ibland strukturerat och regisserat, andra gånger ett flöde av ord.

Nu har jag efter två års paus börjat skriva igen, och nu har det blivit lite nya inslag i livet. Det handlar om nya insikter, nya kunskaper om kroppen, själen, maten, livet och kärleken.

I korthet - mina sju svåra år:

äktenskapskris -> skilsmässa -> ekonomiskt tufft och mammastress -> ny kille som visade sig vara lite trasig -> stort drama -> olycka med två brutna armar -> lämnad 4 dagar senare -> åter på jobbet: uppsagd pga arbetsbrist -> exmaken blir i hop med fd nära vän -> nere på botten. Väl nere på botten: värk, depression, magbesvär, blodsockersvängningar, hjärtklappning, yrsel, oro, stress osv.

Fått nytt jobb, gått i terapi, yogat, vilat, separerat igen och jobbar mig sakta men säkert uppåt!
Lagt om kost och tar näringstillskott för att ge kroppen bästa förutsättningarna för läkning. Har nu gått till en näringsterapeut och satt igång ett arbete, bla imupro, som visar att jag inte tål mjölk, ägg, gluten, massa fisk, massa nötter och världen är liksom uppochner.