Ett nytt drag

Han var deppig igen.
Bara hemma.
Livet meningslöst.
Lite sugen på att ses... men sen stängde han dörren och sa En annan gång.

Och min roll var visst att säga okej och nöja mig med det svaret. Och alla andra dagar hade jag nog gjort det.

Men inte denna gång.

Satte mig i en taxi och åkte dit. Väl medveten om att jag kanske inte skulle bli insläppt. Han hade varit tydlig med att jag inte fick komma över. Räknade med att sitta på t-banan en halvtimme senare. Avvisad. Men kände att det var läge. Att försöka slå ner lite av hans mur och ta mig in för att se vad som händer där innanför.

Så jag gjordet.

Och han öppnade. Log och kramade mig. Men sa att han var arg, upprörd och irriterad som fan på att jag kom. Ville att jag skulle gå. Men jag sa att jag skulle stanna en stund. Ofredande sa han. Sa att han skulle ringa polisen. Men log. Så jag stannade.

Det var en märklig kväll. Vi började med att jag satt ihopkurad i hans soffa medan han gjorde det han skulle göra som ensam, dvs äta pizza och se på History Channel. Men vi gjorde det tillsammans. Och pratade om evolutionen. Han la sig i mitt knä. Och det kändes som att han slappnade av. Och tyckte om att jag var där.

En stund senare ville han sjunga och spela gitarr. Och det gjorde vi tillsammans en stund. Utlämnande tycker jag. Väldigt privat. Och fint. Jag blir alldeles varm när nån gör så för mig. Med mig. Och att SJÄLV sjunga för/med någon sådär är otroligt naket.

Sen blev det mycket samtal, diskussioner, närhet, ärlighet, bråkighet, nakenhet, förståelse, fördjupning, svårt, mjukt, lätt, jobbigt, tungt. Men vid två åkte jag hem. Han ville inte att jag skulle sova kvar.

Han tycker jag är bråkig. Ohanterlig. Oförutsägbar. Intressant. Utmanande. Spännande.

Jag gör saker ingen annan har gjort. Jag ser saker han inte vill visa. Jag förstår saker om honom som kanske inte alla förstår.

Han var glad att jag kom. Han tycker väldigt mycket om mig. Men därutöver har jag ingen aning. Antagligen inte han heller.