Ett kärleksbrev. Till mig!

Det finns nån i mitt liv som inte blir rädd, som VILL träffa mig, som svarar på mina kontaktförsök och som jag alltid vågar vara mig själv med. Och denna morgon vaknade jag upp till helt fantastiska ord från henne. Jag blev så varm och rörd och glad och tårarna rann när jag satt där på tunnelbanan och läste. Jag måste publicera lite. Och länka.

"Mitt liv skulle vara oändligt tomt om du försvann. Du är så viktig för mig att bara tanken på att finnas i det här utan dig gör mig knäsvag. Det enda jag kan tänka mig att förlora lite av dig till är för att du ska få något du väldigt gärna vill ha. Du är mycket av min trygghet, någon som alltid finns där och som ditt eget vis tar dig an min problematik. Och ditt eget vis fungerar. Jag vill alltid vara med dig. Jag skäms inte inför dig. Känner mig besvärlig ibland, men inte så mycket att jag tror att du ska lämna mig. Det finns utrymme för mig hos dig, att vara jag och att vara sann. Och utrymme att testa mina tankar. Du tycker att jag tänker eller gör fel då och då. Tack och lov får jag veta det och tack och lov hindrar du mig ibland från att begå misstag. Det får du. Du om någon får det, för när jag begår misstag är det ju till jag kommer.

Jag är så glad för dig."

Tack JU! Jag älskar dig också!! Kan inte tänka mig ett liv utan dig!