Cirkulera.

VILL honom! Men tror inte det är lönt.

Han blir bara stressad. Jag borde bara lägga ner, men jag vill inte.
Jag förstår inte hur vi skulle kunna bli nåt mer än att ses en gång i månaden, fyra timmar, på stan. Och hur skulle det kunna funka? Han får sånt påslag av mig, av tanken på oss. Skapar sån oro i honom.

Jag vill ju sova med honom. Jag vill åka hem till honom efter jobbet och fixa middag ihop. Jag vill gå i skogen med honom. Jag vill resa med honom. Höra honom sjunga när han går omkring och pysslar. Jag vill sitta nära och lukta honom i nacken. Hålla hans hand. Och en massa andra saker som vi pratat och fantiserat om tillsammans.

Jag vet att han haft relationer som varit så mycket mer än det här, men med mig verkar det inte vara aktuellt. Jag kan bara dra slutsatsen att det inte är mig han vill vara med. Helt enkelt. Jag borde läsa Dumpa honom igen och gå vidare.

Jag försöker tänka på annat, på andra, sysselsätta hjärnan, distrahera mig. Umgås. Försöka tänka bort honom. Men han är kvar som ett lager ovanpå allt hela tiden.

Jag är inte redo att släppa tanken på honom. Jag vill verkligen inte. 
Men släppa är det enda jag kan göra. Så får han komma om han vill. Om jag är kvar.