Ena dagen känns det som om jag inte vill ta i någon knappt med tång, och nästa dag längtar jag efter MINST en och gärna flera. Den ena dagen är jag kall och dissar allt och alla, den andra dagen kan någon få mig aldeles varm inombords.I mitt fall kanske för att jag faktiskt var typ 16 sist jag var singel. I alla fall längre än ett par månader. Jag pendlar mellan att bygga murar och skydda mig från att komma nära, och att helt vidöppet släppa in i mitt innersta. Och har jag en man framför mig, och det väl kommer till kritan så känner jag mig inte alls så kaxig som jag gärna vill framstå som, "All in" och allt. Det är bara marknadsföring...
...
Det känns som jag följer samma mönster vad gäller män och attraktion som jag gjorde när jag var 15. Jag känner mig fortfarande lika emotionellt omogen som då, och framförallt lika socialt handikappad som då.
Jag suger gärna åt mig bekräftelse från olika håll, skojar, pratar, raljerar om sex, men jag hoppar inte gärna i säng med första bästa snygga. Jag vet att jag inte gör det, för jag har faktiskt haft chansen. Och det är så skönt att veta att man KAN säga nej, och att man faktiskt har möjligheten att säga nej. Att man inte måste bara för att slippa kliet under huden. Att den man har sex med inte bara är "enda chansen" utan faktiskt någon man VILL ha sex med.
Men jag försöker ta mig ur mina gamla invanda mönster. Försöker se bortom mina föreställningar. Bortom mina egna begränsningar, fördomar och förväntningar. För om jag bara skulle leta efter vad jag tror är rätt för mig, nån som på alla sätt faller inom ramarna - hur skulle jag då kunna bli överraskad??
Det är ungefär lika spännande som när man handlar på nätet. Man kommer sällan hem med den där helt otippade men fantastiska grejen man annars snubblade över i mittgången. Den där som man varje gång man tittar på den blir lite extra glad över att man hittat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar