Work in progress

Ibland så kränger humöret mer än nödvändigt.

Självförtroendet uteblir totalt och allt rasar pga egentligen ingenting.
Och när jag kliver över i ensamheten svajjar jag visst alltid till, inte så konstigt om man tänker efter.

Ni som var inne på bloggen igår fick kanske se min stream of consciousness som jag lät flöda utan filter igår. Kanske som ett slags rop på hjälp, eller efter uppmärksamhet. Kanske inte helt smart. Men sant. Jag kände så, och det var ett par riktigt jobbiga timmar. Men jag måste säga att de här svackorna kommer alltmer sällan numera. Efter terapin kom jag på fötter och sen blev resten av dagen helt okej. Somnade dock på soffan halv tio, trött som sjutton.

Några av mina mest aktuella issues i den fas jag befinner mig just nu:

- när jag känner mig som igår, när jag inte är helt i balans, så söker jag efter omedelbar behovstillfredsställelse. Söker en säkerhet, kontroll över situationen, ett svar, en bekräftelse, en riktning eller vad det må vara.

- jag har svårt att bara lita till processen jag befinner mig i, att vila i nuet. Som jag vet innerst inne är den enda vägen. Jag måste inse att jag kan klara mig utan kontrollen, och bara flyta med. Hitta ett sätt att brusa av mig de jobbiga känslorna som kliar under huden.

- jag känner mig inte så stark i mig själv att jag vet att jag är bra som jag är utan verkar ha behov av att bedöma mig själv utifrån vad andra tycker och tänker

- som att inte ta mina egna känslor på fullt allvar, utan tro att det finns ett rätt eller fel, och att jag testar mina känslor mot omvärlden för att se om de är rätt, och får jag inte den respons jag trott eller hoppats på så tolkar jag det som att min känsla är fel, och försöker rätta till den

Det kanske är min matematiskt lagda hjärna som letar efter ett facit i verkligheten.

På dessa områden måste jag jobba vidare.
Insikt är bra. Jag måste också hitta bra metoder.

Bear with me. Work in progress...