Ett lapptäcke

Ååå så trött jag var igår. Jobb i 120, springa hem tidigt, hämta barn, snabbmat på stan, aikidoträning, hem med trötta barn, somna i badet, natta, kura på soffan i tankar och funderingar över var man är och vad som händer. Några stillsamma chattar med vänner och grannar. Cougar Town. Te. Choklad. Sova.

- - -

Igår fick jag ett långt, långt mail med förklaringar och ursäkter från "Mr Right Now". När han inser att jag klivit ur på allvar inser han att han inte alltid behandlat mig snyggt. Och att han skriver såhär hör inte till vanligheterna. Ett axplock:

"Jag tänkte ta på mig en skuld."
"Där kan jag bara be om förlåtelse. Det är utom all respekt för dig!"
"Du är en glad och bra person. Det ska inte hända att folk beter sig på dåligt sätt mot dig."
"Jag kan bara ber om ursäkt för den senaste händelsen och säga att det var oförskämt av mig."
"Jag vill inte bränna broar, men jag tycks ha gjort det lite smått ändå."

Det känns väldigt omvänt att få denna typ av mail numera. Mail som jag för några månader sen hade drabbats väldigt starkt av känslomässigt. Men som just nu mest får mig att känna mig lite skyldig till att jag bara klippte. Fast så många gånger som jag haft ont i magen över honom så känns det ändå skönt att få höra att han känner nåt kring det. Ett slags erkännande... För vad det nu är värt såhär i efterhand. Känner mig dock verkligen - för första gången - förvissad om att jag faktiskt är färdig med känslorna för honom.

- - -

Sen är det exmaken som tycks hålla sig borta av nån anledning. Vet inte vad för jobbiga saker han grubblar över. Men att vara tyst mot mig och försvinna när det är nåt svårt han egentligen vill ta upp är lite hans stil, så jag kan väl vänta mig en surdeg endera dagen.

Det blir så jobbigt när det inte går att få nån kontinuitet med barnen. Att överlämningarna förblir tysta (vi lämnar via dagis/skola) och okommenterade. Att man inte får höra nånting om vad barnen är i för tankar, processer, vilka saker som fattas, vad som vill göras, vad som planeras... Hur sjutton ska vi få det här att funka om han går under jorden? Och varför ska det vara på mitt ansvar att få ordning på den här delen av vår relation också?

Jag blir bitter. Cynisk. Och tvär. Min tolerans är inte så hög när det gäller honom, längre.
Inte roliga sidor. Dränerar mig på energi.
 
- - -

När och hur ska man ta upp det där pappret med exet när man liksom aldrig ses eller hörs?

- - -

Funderar kring sommaren. Semestern. Som kommer bli nästa stora annorlunda grej. Att inte ha nån att bara vara med. Har ingen aning om hur jag ska göra med barnen och egentid, vilka veckor eller var. Jo, en resa inplanerad - och det ska bli kul! ME & JU och elva(?) andra, vuxna och barn i ett hus i Skåne.


- - -

Barnfri i två kvällar nu. Tämligen oplanerade. Och möjligen öppen för förslag.

- - -

Känner mig lite som det här inlägget... Som ett lapptäcke.