Yatzy?

Jag tänker att jag förhåller mig på ett lagom lättsamt sätt till den här personen som klivit in i min vardag. Inga definitioner, inget lovat, bara det trevliga, skojiga, mysiga, utan krav, villkor och förpliktelser. Men hur länge kan man ha det så utan att beröra ämnet? Om så ändå bara för att konstatera att man är på samma nivå? Och hur säger man att jag är nöjd såhär lite lagom utan att det känns som ett avvisande? Och hur ställer man frågan utan att verka som att man VILL nåt mer? Och hur kan det bli så att man TROTS att man är nöjd som det är ÄNDÅ tycker det känns jobbigt när den andre bekräftar att det inte finns något djupare i åtanke? Varför känner man sig då ändå en smula avvisad?

Dom säger att jag borde spela spelet. Dvs kliva tillbaks ett steg för att få honom att visa sig. Se om han saknar, längtar, vill nåt mer. Jag har väl ändå inget att förlora på det??

Jo, jag trivs ju som det är... just nu. Såhär. Kan man inte få ha det så? Det enda är att jag skulle vilja pejla att vi är på samma nivå. Kunna beröra ämnet. Att det inte blir tabu.

Och jag gillar ju inte det där spelet heller. Jag är hellre rak och ärlig.
Men jag inser gång efter annan att jag nog förlorar på det. Tyvärr... För att kunna vinna behöver man alltså spela...

Hmm... Kan nån lära mig??

Dumpa honom!

Ja, det här med självhjälpsböcker är ett område man kan säga mycket om, men en bok som faktiskt varit riktigt kul, och bitvis lite jobbig, att läsa är

Dumpa honom (eller: He's just not that into you)

Män som inte hör av sig, inte är "redo för ett förhållande" eller bara är intresserade av dig när de är berusade - Dumpa dem. De är inte intresserade av dig. Då hade de inte betett sig sådär.

Du ska inte finna dig i ointresse eller dåligt bemötande! Och du ska sluta bortförklara hans dåliga uppförande. Dumpa honom och spara din energi och din kärlek till en man som förtjänar dig. 

Jag vet många som är bra på att fastna i det här med att hitta på anledningar till varför han/hon* nog inte hör av sig, eller varför han/hon var så fåordig, kort i tonen eller på andra sätt betett sig märkligt. Och visst finns det lägen i livet där det kan finnas goda anledningar - absolut - och där man helt enkelt behöver ha lite is i magen, men de är lätt räknade.

Anledningen att jag kom att tänka på den här boken just nu var faktiskt en Rocky-strip, jag läste häromdagen som kändes lite i samma anda.

* Jag vill inte alls göra det här till en könsfråga, som bokens författare gör, för jag tror det är/kan vara samma lika åt båda hållen!

Män, sex, marknadsföring, spontanshopping - what else is there?

Jag började dagen med att läsa ett inlägg som slog an en nerv... känner såväl igen mig... (ang. män)

Ena dagen känns det som om jag inte vill ta i någon knappt med tång, och nästa dag längtar jag efter MINST en och gärna flera. Den ena dagen är jag kall och dissar allt och alla, den andra dagen kan någon få mig aldeles varm inombords.
...
Det känns som jag följer samma mönster vad gäller män och attraktion som jag gjorde när jag var 15. Jag känner mig fortfarande lika emotionellt omogen som då, och framförallt lika socialt handikappad som då.

I mitt fall kanske för att jag faktiskt var typ 16 sist jag var singel. I alla fall längre än ett par månader. Jag pendlar mellan att bygga murar och skydda mig från att komma nära, och att helt vidöppet släppa in i mitt innersta. Och har jag en man framför mig, och det väl kommer till kritan så känner jag mig inte alls så kaxig som jag gärna vill framstå som, "All in" och allt. Det är bara marknadsföring...

Jag suger gärna åt mig bekräftelse från olika håll, skojar, pratar, raljerar om sex, men jag hoppar inte gärna i säng med första bästa snygga. Jag vet att jag inte gör det, för jag har faktiskt haft chansen. Och det är så skönt att veta att man KAN säga nej, och att man faktiskt har möjligheten att säga nej. Att man inte måste bara för att slippa kliet under huden. Att den man har sex med inte bara är "enda chansen" utan faktiskt någon man VILL ha sex med.

Men jag försöker ta mig ur mina gamla invanda mönster. Försöker se bortom mina föreställningar. Bortom mina egna begränsningar, fördomar och förväntningar. För om jag bara skulle leta efter vad jag tror är rätt för mig, nån som på alla sätt faller inom ramarna - hur skulle jag då kunna bli överraskad??

Det är ungefär lika spännande som när man handlar på nätet. Man kommer sällan hem med den där helt otippade men fantastiska grejen man annars snubblade över i mittgången. Den där som man varje gång man tittar på den blir lite extra glad över att man hittat...

I mailen...

Idag har du haft många besökare!     
 
Hej,
Många medlemmar har besökt din profil idag.

Vi vill undvika att belasta din inkorg ytterligare och kommer därför idag inte att skicka dig flera meddelanden om att din profil besökts.


Match.com

Ja men så trevligt då. Låter som SJUUUKT mycket om min inkorg blir så belastad.
Fast jag tänker inte betala hundratals kronor för att se vilka de är. Har inte hittills sett någon av intresse där. 

Nötskal

En skön illustration av de olika områdena jag arbetar inom.

Och av dejtingsvängen. På samma gång. Mitt liv i ett nötskal.





























Jag hittade den på
http://www.judithwolst.se/skillnaden-mellan-marknadsforing-pr-reklam-branding/

men den har förekommit lite överallt, så vem som gjort den från början vet jag inte.