Finns ingen som helst anledning. Annat än att det är den vanliga förvirringen om min plats på jorden när jag inte längre har barnen. Känner mig ensam och utan tillhörighet. Klump i magen. Vill att nån ska finnas där när jag kommer hem och bara låta mig kura hos. En arm runt. Värme. Jag vill inte vara ute och ränna för att känna mig bekräftad och för att få sällskap. Vill inte hamna på krogen varje dag för att slippa vara ensam. Och framför allt orkar jag inte vara den som alltid fixar. Nu vill jag bli ledd och omhändertagen. Det brukar jag aldrig känna.
Det är min torsdagskänsla.
Det kan också vara vädret. Baksmällan. Hormonerna.
3 kommentarer:
Mmm känner samma, kanske ett virus..?
Saknar mina tjejer som fan.
/b
Åk hem så fort du kan och mys, du som kan...!
Och jag lär ju inte ha gjort dagen bättre dårå.... Och lär ju vara urkass på att ta hand om dig i kväll dårå.
Halk..... /JU
Skicka en kommentar