Ett kli i hela kroppen. För något som finns där under huden. Kryper omkring. Går inte att klia. Nånting man vill ta tag i. Göra konkret. Bli verkligt. Känna på. Titta på.
En tanke som surrar runt i huvet. Rastlöst. Vill fästa vid något. Vill hitta en plats. Vill näras, växa. Lite vill ha mer. Kemiskt beroende av kicken. Kittlet. Bekräftelsen.
En rastlöshet. Den är alltid där. Den är jag. Och den står just nu och hoppar upp och ner, springer i cirklar, klättrar.
Ingen ro.
En fot som rycker lite. Tankar måste stillas med musik, samtal, promenader eller sömn. En lite högre puls. Nerv.
Signaler triggar. Av. Eller på.
Springa. Eller stanna. Alla system påslagna.
Jag kämpar med mig själv. Jag lyssnar. Lär. Gillar. Det är inte obehagligt. Jag välkomnar. Vill forma. Hitta plats för.
Tämja det här djuret som hälsar på, bara en smula, så jag kan ha det kvar i mig. Så det kan bo i mig. Inte bara hälsa på ibland och vara för vilt för att domesticera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar