
Framför mig en mörk och lite svårgenomtränglig skog.
Lockad att försöka ta mig igenom.
För nyfiken för att avstå.
Snårigt... River mig på armen. Anar att det finns nåt där på andra sidan. Något skymtar. En plats jag vill försöka ta mig till. Som jag vill lära känna bättre. Ett ställe jag skulle kunna trivas på.
Men jag måste hitta vägen in och igenom. Och jag hittar den inte på egen hand. I stället går jag här och vankar. Kikar in. Letar efter rätt ingång. Ruskar lite i de närmaste träden. Hittar ett spår. Går på det. Men sen blir det stopp.
Vilse.
Vänta, kämpa vidare eller gå tillbaka samma väg jag kom in...?
1 kommentar:
Man måste inte ta sig igenom skogen, ibland räcker det med att komma in i den.
Skicka en kommentar