Tåget har gått nu..

sömntåget alltså.

Började precis varva ner efter ha vridit på mig i en halvtimme med rusande tankar. Började känna hur blinkningarna sakta blev tyngre, hur kroppen började sjunka djupare ner i madrassen.

Då ringer en jävla klocka i dotterns rum. Upp fort som fasen, snubbla in, hitta klockjäveln utan att tända, fort ut ur rummet, hur stänger man av skiten??? in på toa tända, aj ljust, och högt ljud, och fattar fortfarande inte var knappen sitter. Fick tyst på den tillslut.

ligger nu här m hjärtklappning... och håller tummarna för att barnen inte vaknade... jag behöver sömnen. Men just nu känns det som att det tåget har gått...