18 maj 2011
17 maj 2011
Duktig flicka
Jag har inte gråtit än. Idag.
Jag är ute och fikar.
Försöker.
Har faktiskt kommit på mig själv att inte ha tänkt på honom i säkert en timme.
Tänker få lite sol på näsan. Köpa garn. Promenera.
Det är inte kul.
Men det går.
Jag är ute och fikar.
Försöker.
Har faktiskt kommit på mig själv att inte ha tänkt på honom i säkert en timme.
Tänker få lite sol på näsan. Köpa garn. Promenera.
Det är inte kul.
Men det går.
16 maj 2011
28 dagar senare
Det sägs att det tar 28 dagar att etablera en ny vana. Att bryta en gammal. Jag vet inte om jag tror på det riktigt. Det finns nog många variabler som spelar in. Men om vi leker med tanken så är jag redan på dag 17. 17 nätter utan honom.
Jag tänker att jag inte bara kan luta mig tillbaks och tro att det läker och öppnas nya dörrar så lätt. Så här kommer en lista på 28 steg för att bidra till min måluppfyllelse. Som går ut på:
Må bra. Bli stark. Älska mig själv. Släppa taget om honom. Öppna för möjligheten att ta en en annan. Trivas i mitt skinn. Ha möjligheten att nästa relation kan vara en sund, bra, stabil, levande och varaktig relation. Ha ett bra nätverk med vänner och ett energigivande jobb.
28 steg i rätt riktning
1. Låta varje dag vara en dag till som jag inte kontaktar honom.
2. Tänka fina tankar om honom, älska honom, men lägga de tankarna i en låda som jag ställer i förrådet. Varje gång de dyker upp. Även de jobbiga tankarna ska läggas där.
3. Klappa mig själv lite varje dag/kväll/natt. Fysiskt och mentalt.
4. Innan denna vecka är över försöka ha gjort minst 1 sak för att känna mig vackrare.
5. Innan denna vecka är över försöka ha pratat med minst 1 ny människa.
6. Tacka ja till inbjudningar, luncher, middagar och hjälp från vänner.
7. Cykla på motionscykeln minst 1 gång i veckan. Gärna 1 gång om dagen, men det får komma om det går.
8. Göra nånting roligt med barnen denna vecka/helg. Om än så litet.
9. Göra nånting kulturellt.
10. Köpa nånting fint till hemmet. Kanske nya gardiner, färgglada kuddar, tavlor, blommor. Ja nya rosa orkidéer! Och tjockbladiga växter.
11. Köpa en färgglad top, scarf, hatt eller nåt annat som piggar upp.
12. Klippa mig.
13. Göra nånting kreativt. En fotopromenad, sticka, virka (om det går med händerna), rita eller nåt helt annat.
14. Meditera, göra avslappning eller stilla yoga.
15. Sova på natten. Förslagsvis några timmar mellan 23 och 09-ish.
16. Göra mina uppgifter i terapin.
17. Göra min sjukgymnastik.
18. Våga tänka på andra. Våga släppa honom ur tankarna. Våga släppa och se att det kan finnas nåt annat.
19. Träffa nya eller nygamla bekanta och få in nytt blod i livet. Vårda och bibehålla befintliga relationer.
20. Återgå till arbetet. Och tänka på hur jag ska kunna må bättre på jobbet.
21. Försöka hitta en anledning att skratta varje dag. Gråta när jag måste, men inte prioritera detta.
22. Ta det lugnt med det som belastar systemet.
23. Läsa en rolig bok. Och dem som handlar om min frigörelse från dåliga mönster.
24. Få lite sol på näsan när det bjuds.
25. Promenera lite varje dag. Om det så bara är fem minuter.
26. Skriva ner en bra sak om mig själv på bloggen varje dag. Även om jag kan tvingas upprepa mig.
27. Gå på akupunktur, terapi, massage och annat som är ren överlevnad för mig.
28. Släppa in kärleken. Min egen till mig. Vänners. Och kanske framöver det finns nån som vill kliva in i rummet som just nu bebos av honom. (Kanske är han, kanske nån annan).
Lyckan, kärleken och meningen med livet
Jag läste den för ett par år sen. Några sidor var så starka för mig då att jag skrev ner långa passager i ett dokument som jag öppnar emellanåt och kikar på. När det känns svårt. Idag är en sån dag.
Idag när jag läser det igen har det en väldigt stor och viktig betydelse för mig, i mig. Jag citerar (kanske inte helt ordagrant):
"En verklig själsfrände är en spegel, den som visar dig allt du håller inne med, den som fäster din uppmärksamhet på dig själv så du kan ändra på ditt liv. En verklig själsfrände är kanske den viktigaste människa du träffar här i livet, för det är någon som river ner dina murar och ger dig en spark så att du vaknar. Men leva med en själsfrände hela livet? Nä. För smärtsamt.
Själsfränder dyker upp i livet bara för att visa dig flera lager av dig själv, och sen drar de. Och tack och lov för det. Ditt problem är att du inte kan släppa den här. Det är över. Syftet med X var att skaka om dig, driva dig ur Y, riva sönder ditt ego lite grann, visa dig hinder och beroenden, bryta upp ditt hjärta så att nytt ljus kunde lysa in, göra dig så desperat och vilsen att du blev tvungen att förändra ditt liv, presentera dig för andliga mästare, och sen dra. Det var hans uppgift, och det gjorde han bra, men nu är det gjort. Du kan bara inte acceptera att det var så kort datum på det förhållandet.
Du är som en hund på soptippen - du slickar på en tom konservburk och försöker få mer näring ur den. Och om du inte aktar dig fastnar nosen för all framtid och gör livet till ett helvete för dig. Släpp den!
... men jag älskar honom. - Gör det då. ... Men jag saknar honom. - Gör det då. Skicka honom lite ljus och kärlek varje gång du tänker på honom, och lägg ner det. Släpp de sista resterna av honom.
Du är rädd för att bli ensam. Men fatta. Om du röjer hela det där utrymmet i huvudet som du använder för att grubbla över honom, då får du ett tomrum där, en ledig plats - en öppning. och gissa vad universum gör då? Det kommer att strömma in, mer kärlek än du nånsin drömt om. Sluta använda honom för att plugga igen den öppningen."
Försöker ta till mig. Det talar till mig.
Idag när jag läser det igen har det en väldigt stor och viktig betydelse för mig, i mig. Jag citerar (kanske inte helt ordagrant):
"En verklig själsfrände är en spegel, den som visar dig allt du håller inne med, den som fäster din uppmärksamhet på dig själv så du kan ändra på ditt liv. En verklig själsfrände är kanske den viktigaste människa du träffar här i livet, för det är någon som river ner dina murar och ger dig en spark så att du vaknar. Men leva med en själsfrände hela livet? Nä. För smärtsamt.
Själsfränder dyker upp i livet bara för att visa dig flera lager av dig själv, och sen drar de. Och tack och lov för det. Ditt problem är att du inte kan släppa den här. Det är över. Syftet med X var att skaka om dig, driva dig ur Y, riva sönder ditt ego lite grann, visa dig hinder och beroenden, bryta upp ditt hjärta så att nytt ljus kunde lysa in, göra dig så desperat och vilsen att du blev tvungen att förändra ditt liv, presentera dig för andliga mästare, och sen dra. Det var hans uppgift, och det gjorde han bra, men nu är det gjort. Du kan bara inte acceptera att det var så kort datum på det förhållandet.
Du är som en hund på soptippen - du slickar på en tom konservburk och försöker få mer näring ur den. Och om du inte aktar dig fastnar nosen för all framtid och gör livet till ett helvete för dig. Släpp den!
... men jag älskar honom. - Gör det då. ... Men jag saknar honom. - Gör det då. Skicka honom lite ljus och kärlek varje gång du tänker på honom, och lägg ner det. Släpp de sista resterna av honom.
Du är rädd för att bli ensam. Men fatta. Om du röjer hela det där utrymmet i huvudet som du använder för att grubbla över honom, då får du ett tomrum där, en ledig plats - en öppning. och gissa vad universum gör då? Det kommer att strömma in, mer kärlek än du nånsin drömt om. Sluta använda honom för att plugga igen den öppningen."
Försöker ta till mig. Det talar till mig.
Kära JU
Tur att du finns.
Vem orkar annars höra på mitt ändlösa gnäll.
Vem mer än dig kan jag vara såhär trasig med?
"Tomheten är kvävande. Tystnaden öronbedövande.
Ligger passiv.
Gråter. Ömkar. Sitter fast. Inget pekar mot läkning av hjärtat och nyorientering.
Han fattas mig. Jag är bara en trasa."
Vem orkar annars höra på mitt ändlösa gnäll.
Vem mer än dig kan jag vara såhär trasig med?
"Tomheten är kvävande. Tystnaden öronbedövande.
Ligger passiv.
Gråter. Ömkar. Sitter fast. Inget pekar mot läkning av hjärtat och nyorientering.
Han fattas mig. Jag är bara en trasa."
Inte det jag borde lyssna på just nu?
Lite musik i bakgrunden. Och orden skär som knivar.
Nånting i mig fastnar i det här tillståndet. För att jag inte ser nåt annat alternativ just nu.
Fastnar i att ömka och inte komma vidare. Veronica bidrar.
Snälla bli min
Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
Snälla, ge mig två sekunder innan du ger upp
Kan vi inte vara nära bara en minut
Är det nu, nu som det tar slut
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
Jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
Älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
Det var han som ville kyssa mig
Snälla bli min igen
Låt det va som i en film
Snälla bli min igen
Låt mig få kvar, ja, låt det va
Du tar bort min hand från din arm och flyttar bort
Ingenting jag säger spelar längre någon roll
Ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
Får jag ens ha kvar dig som min vän?
Knyter mina skor och går tillbaka in igen
Sitter här på sängen tills du ber mig att gå hem
Letar efter nåt att säga som kan ändra allt
Något mer än det jag redan sagt
Snälla bli min igen
Låt det va som i en film
Snälla bli min igen
Låt mig få kvar, låt det va
Det var på väg
...att bli ett sms till dig. Men jag slår mig i ansiktet och gråter och postar det här istället.
"Jag vill inte vara utan dig!! Fan helvetes jävla mongo att du inte vill!"
Jag är arg!!
Och så jävla ledsen.
Vad ska jag göra med resten av mitt liv? Det skulle ju vi dela!
Idiot!
"Jag vill inte vara utan dig!! Fan helvetes jävla mongo att du inte vill!"
Jag är arg!!
Och så jävla ledsen.
Vad ska jag göra med resten av mitt liv? Det skulle ju vi dela!
Idiot!
15 maj 2011
Tyst!
Idag bestämde vi att vi inte ska höras.
Vi har haft kontakt nästan varje dag efter det första uppehållet. Och det håller mig fast vid honom.
Igår kväll messade han mig trams och tankar hela kvällen. Han var med mig hela kvällen. I fickan. I tanken.
Han vet att det är dumt och egoistiskt av honom. Men han kan inte släppa taget. Men jag vet egentligen inte vad han vill ha av mig.
Det som händer i mig och det jag sagt honom är:
"Jag trivs väldigt bra i att du hör av dig men 1. Jag tvingas nöja mig med mindre än jag vill ha 2. Jag blir påmind om det fina vi haft som jag inte längre har 3. Jag kan inte gå vidare 4. När det passar dig kommer du svika mig igen. Låter det önskvärt ur min synvinkel?"
Vi ska nu försöka att inte höras.
Hur ont gör inte det?
Idag har jag haft såna stressymtom att jag bara skakar. Och det enda jag vill känna nu är lugnet i hans famn, lukten av hans hud, hans puls, hans andetag. Att vila mig i.
Vi har haft kontakt nästan varje dag efter det första uppehållet. Och det håller mig fast vid honom.
Igår kväll messade han mig trams och tankar hela kvällen. Han var med mig hela kvällen. I fickan. I tanken.
Han vet att det är dumt och egoistiskt av honom. Men han kan inte släppa taget. Men jag vet egentligen inte vad han vill ha av mig.
Det som händer i mig och det jag sagt honom är:
"Jag trivs väldigt bra i att du hör av dig men 1. Jag tvingas nöja mig med mindre än jag vill ha 2. Jag blir påmind om det fina vi haft som jag inte längre har 3. Jag kan inte gå vidare 4. När det passar dig kommer du svika mig igen. Låter det önskvärt ur min synvinkel?"
Vi ska nu försöka att inte höras.
Hur ont gör inte det?
Idag har jag haft såna stressymtom att jag bara skakar. Och det enda jag vill känna nu är lugnet i hans famn, lukten av hans hud, hans puls, hans andetag. Att vila mig i.
Som magneter
Så många gånger jag känt att jag måste bort.
Kom ihåg att jag inte gav upp på dig.
Jag hade kämpat på och provat olika sätt om du hade velat. Vill.
Skulle kunna tänka mig att göra den här separationen inom relationen om vi trodde att det var en möjlighet, att växa var för sig, göra sin egen resa, hitta de egna jagen, drivkrafterna. Bygga två pelare som står stabilt var för sig i stället för två som lutar mot varann. Som faller när den andre försvinner.
Jag hade kunnat börja om. Flytta isär igen. Ruta ett. Lära känna mig. Du dig. Hitta ett nytt oss.
Jag tror på att förändring är möjlig om viljan finns.
Nånting starkt håller oss samman. Fortfarande.
Du har varit en stor kärlek i mitt liv. Är.
Jag ser allt det fina härliga. (Allt det här, det här och det här. Och detta, det här och det här. Det här. Och det finns mer.)
Jag vet att det inte var allt. Det var definitivt inte allt.
Men alla svårigheter, allt krångel, obehagliga överraskningar till trots.
Kom ihåg att jag inte gav upp på dig.
Jag må ha gett upp mig själv.
Och det skulle vara min uppgift att hitta mig igen.
Är.
Älskar dig.
10 maj 2011
Sorgen
Pratade på lördagen. Länge och klargörande. Fick utan drama höra och säga hur det känns. Fick förstå hur han resonerar och känna av hans motstånd. Det var jobbigt och bra.
Vi är överens om hur vi inte hamnade på ett bra ställe.
Jag är besviken på att han inte ville satsa. Jag ville satsa.
Men han är knepig. För han sänder ut så mixade signaler. Jag hör honom prata om sorg och saknad och älskar och så, och jag inbillar mig att han kanske egentligen vill... Jag fastnar lätt i tanken på att det kan bli vi igen.
Men han vill inte. Jag tror han tycker synd om sig själv och saknar att ha NÅGON där.
Skulle han på allvar kunna VISA mig att han ville skulle jag säkert låta det ske. Men han visar bara passivt lidande. Och det gör skitont. Jag vill krama och skrika åt honom att komma hit och sluta tramsa. Men det skulle ju inte ta oss till ett bättre ställe.
Gråter.
Vi är överens om hur vi inte hamnade på ett bra ställe.
Jag är besviken på att han inte ville satsa. Jag ville satsa.
Men han är knepig. För han sänder ut så mixade signaler. Jag hör honom prata om sorg och saknad och älskar och så, och jag inbillar mig att han kanske egentligen vill... Jag fastnar lätt i tanken på att det kan bli vi igen.
Men han vill inte. Jag tror han tycker synd om sig själv och saknar att ha NÅGON där.
Skulle han på allvar kunna VISA mig att han ville skulle jag säkert låta det ske. Men han visar bara passivt lidande. Och det gör skitont. Jag vill krama och skrika åt honom att komma hit och sluta tramsa. Men det skulle ju inte ta oss till ett bättre ställe.
Gråter.
5 maj 2011
På femte dagen
hörde han av sig:
Ett utdrag av hans ord:
"Så tomt."
"Hoppas vi kan hänga lite då och då"
"Ensam och vilsen"
"Tomheten är nästan klaustrofobisk"
"Är du ok med att vi gjort slut? Tycker du det är på något plan vettigt?"
"Det känns helt fel men jag tror på det ändå"
Well.
Nu känns det som han vill hålla i mig lite, konversera, få sympati, tycka lite synd om sig själv. Vet inte om jag fixar kompisgrejen, men ses nån gång och prata igenom, sure.
Vill han ha mig kvar för att fylla sin tomhet bara kan det verkligen vara. Det blir en falsk känsla av tillhörighet. På hans villkor.
Idag har han skrivit om saker som handlar om jobbet och att han är gnällig och irriterad och misantropisk. Vad ska jag göra med den informationen?? Vill han ha min sympati? Den har han avsagt sig!
Jag tänker:
är det verkligen synd om dig?
du packade ihop och drog när jag sitter med 2 brutna armar
du är inte rädd för att vara ensam
du far ut i sverige med bil, kan gå ut, göra vad du vill
du trivs på ditt jobb som du får energi av
du kan ha en ny tjej i morgon eftersom du "kan få vem du vill"
du har världens självförtroende, är skitsnygg, rolig, charmar alla
alla verktyg för hur du ska kunna förändra det som ligger i vägen för dig HAR du
what's the problem???
BLÄK!
Måste hitta på nån ny etikett för honom nu...
Ett utdrag av hans ord:
"Så tomt."
"Hoppas vi kan hänga lite då och då"
"Ensam och vilsen"
"Tomheten är nästan klaustrofobisk"
"Är du ok med att vi gjort slut? Tycker du det är på något plan vettigt?"
"Det känns helt fel men jag tror på det ändå"
Well.
Nu känns det som han vill hålla i mig lite, konversera, få sympati, tycka lite synd om sig själv. Vet inte om jag fixar kompisgrejen, men ses nån gång och prata igenom, sure.
Vill han ha mig kvar för att fylla sin tomhet bara kan det verkligen vara. Det blir en falsk känsla av tillhörighet. På hans villkor.
Idag har han skrivit om saker som handlar om jobbet och att han är gnällig och irriterad och misantropisk. Vad ska jag göra med den informationen?? Vill han ha min sympati? Den har han avsagt sig!
Jag tänker:
är det verkligen synd om dig?
du packade ihop och drog när jag sitter med 2 brutna armar
du är inte rädd för att vara ensam
du far ut i sverige med bil, kan gå ut, göra vad du vill
du trivs på ditt jobb som du får energi av
du kan ha en ny tjej i morgon eftersom du "kan få vem du vill"
du har världens självförtroende, är skitsnygg, rolig, charmar alla
alla verktyg för hur du ska kunna förändra det som ligger i vägen för dig HAR du
what's the problem???
BLÄK!
Måste hitta på nån ny etikett för honom nu...
2 maj 2011
Två dygn
Nu är det två dygn sen han åkte. Två dygn utan kontakt. De längsta dygnen ever. Fy vad det gör ont.
Ändå vet jag att det är rätt. Vi var nog rätt överens om att sätta punkt.
Jag mådde för dåligt för ofta. På grund av att jag drabbades så hårt av hans sätt. Han avvisade mig. Han var deprimerad. Jag anpassade mig länge och tolererade hans frånvaro. Hoppades på förändring. Såg vår potential. Trodde vi kunde. Men han ville nog inte tillräckligt mycket. Det gjorde ont att se honom försvinna. Ge upp oss. Eller sig.
Jag älskar honom.
Och det som var bra var fantastiskt.
Jag saknar honom så.
Måtte han inte vilja komma tillbaka.
Jag skulle ha svårt att motstå.
Ändå vet jag att det är rätt. Vi var nog rätt överens om att sätta punkt.
Jag mådde för dåligt för ofta. På grund av att jag drabbades så hårt av hans sätt. Han avvisade mig. Han var deprimerad. Jag anpassade mig länge och tolererade hans frånvaro. Hoppades på förändring. Såg vår potential. Trodde vi kunde. Men han ville nog inte tillräckligt mycket. Det gjorde ont att se honom försvinna. Ge upp oss. Eller sig.
Jag älskar honom.
Och det som var bra var fantastiskt.
Jag saknar honom så.
Måtte han inte vilja komma tillbaka.
Jag skulle ha svårt att motstå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)