Jag träffar honom fortfarande. Vi har en vardag tillsammans.
Han bor hos mig varannan vecka på heltid. Varannan vecka på deltid.
Dottern älskar honom. Ritar hjärtan, skriver hans namn, ger presenter, frågar om, saknar. Sonen trivs och gillar, men med sitt sätt att vara. Klart, de har säkert många funderingar om livet, och vad det ska bli av det här. Men så länge de har en trygghet i tillvaron hoppas jag de flyter med och upplever i stället för räds och vill fly.
Jag älskar honom. Han är fantastisk. Och ibland helt omöjlig.
Ibland ger han mig så svåra känslor att hantera. Som triggar dåliga sidor, dåliga minnen, i mig.
Men vi har så mycket bra. Och jag tror jag behöver hans bök. Hans stökande med mig.
Jag har aldrig träffat någon som är så lyhörd. Så kärleksfull. Så respektfull. Samtidigt rolig. Sexuellt utmanande. Och integritetsfull. Som har så god självinsikt. Mitt i all sin rädsla. Sina nojjor. Sina mekanismer.
Framför allt finns där en vilja och ett engagemang. Han vill. Han vill mig. Oss.
Just nu är det såhära. Dagens status liksom.
P&K
(Ps Exet och hon är tillsammans igen. De kör en nystart.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar