28 dagar senare

Det sägs att det tar 28 dagar att etablera en ny vana. Att bryta en gammal. Jag vet inte om jag tror på det riktigt. Det finns nog många variabler som spelar in. Men om vi leker med tanken så är jag redan på dag 17. 17 nätter utan honom.

Jag tänker att jag inte bara kan luta mig tillbaks och tro att det läker och öppnas nya dörrar så lätt. Så här kommer en lista på 28 steg för att bidra till min måluppfyllelse. Som går ut på:

Må bra. Bli stark. Älska mig själv. Släppa taget om honom. Öppna för möjligheten att ta en en annan. Trivas i mitt skinn. Ha möjligheten att nästa relation kan vara en sund, bra, stabil, levande och varaktig relation. Ha ett bra nätverk med vänner och ett energigivande jobb.

28 steg i rätt riktning

1. Låta varje dag vara en dag till som jag inte kontaktar honom.
2. Tänka fina tankar om honom, älska honom, men lägga de tankarna i en låda som jag ställer i förrådet. Varje gång de dyker upp. Även de jobbiga tankarna ska läggas där.
3. Klappa mig själv lite varje dag/kväll/natt. Fysiskt och mentalt.
4. Innan denna vecka är över försöka ha gjort minst 1 sak för att känna mig vackrare.
5. Innan denna vecka är över försöka ha pratat med minst 1 ny människa.
6. Tacka ja till inbjudningar, luncher, middagar och hjälp från vänner.
7. Cykla på motionscykeln minst 1 gång i veckan. Gärna 1 gång om dagen, men det får komma om det går.
8. Göra nånting roligt med barnen denna vecka/helg. Om än så litet.
9. Göra nånting kulturellt.
10. Köpa nånting fint till hemmet. Kanske nya gardiner, färgglada kuddar, tavlor, blommor. Ja nya rosa orkidéer! Och tjockbladiga växter.
11. Köpa en färgglad top, scarf, hatt eller nåt annat som piggar upp.
12. Klippa mig.
13. Göra nånting kreativt. En fotopromenad, sticka, virka (om det går med händerna), rita eller nåt helt annat.
14. Meditera, göra avslappning eller stilla yoga.
15. Sova på natten. Förslagsvis några timmar mellan 23 och 09-ish.
16. Göra mina uppgifter i terapin.
17. Göra min sjukgymnastik.
18. Våga tänka på andra. Våga släppa honom ur tankarna. Våga släppa och se att det kan finnas nåt annat.
19. Träffa nya eller nygamla bekanta och få in nytt blod i livet. Vårda och bibehålla befintliga relationer.
20. Återgå till arbetet. Och tänka på hur jag ska kunna må bättre på jobbet.
21. Försöka hitta en anledning att skratta varje dag. Gråta när jag måste, men inte prioritera detta.
22. Ta det lugnt med det som belastar systemet.
23. Läsa en rolig bok. Och dem som handlar om min frigörelse från dåliga mönster.
24. Få lite sol på näsan när det bjuds.
25. Promenera lite varje dag. Om det så bara är fem minuter.
26. Skriva ner en bra sak om mig själv på bloggen varje dag. Även om jag kan tvingas upprepa mig.
27. Gå på akupunktur, terapi, massage och annat som är ren överlevnad för mig.
28. Släppa in kärleken. Min egen till mig. Vänners. Och kanske framöver det finns nån som vill kliva in i rummet som just nu bebos av honom. (Kanske är han, kanske nån annan).

Livet står inte still...

1. Jag går ner i vikt och jag tränar
2. Jag försöker ta hand om mig själv.
3. Jag lär mig om medberoende. Inser att jag varit det hela mitt liv. Till och från.
4. Jobbar med mer energi på jobbet. Men den är inte stabil.
5. Går hos en jättebra terapeut. Själv och ibland tillsammans med honom.
6. Vi har stormat och konfliktat och separerat och ångrat och funderat och just nu vaggar vi oss i vissheten om att vi inget vet och att inga garantier finns. Vi jobbar med oss själva och försöker att inte bara klippa och avsluta utan att veta varför vi gör det. Och kanske det inte behövs. Det blir vi varse.
7. Jag litar. På mig. På honom. På livet. Med mycket möda och stort besvär. Men jag försöker.
8. Ikväll ska jag träffa en klok och stark tjej som jag vet kommer skaka om skallen på mig.
9. I morgon ska jag träffa en annan härlig tjej som jag känner varmt för.
10. Till helgen fyller sonen år och då får jag krama barnen trots att det är pappavecka.
11. Till helgen - på kalaset - kommer jag nog träffa hans nya för första gången sen den kvällen då de inledde sin relation.

För övrigt försöker jag andas. Ta det lugnt. Klappa på mig själv.

Snurrtankar

Håller mig så från att skriva att jag saknar honom och längtar vill inte störa vara krävande vilja behöva bekräftelse pocka på hans uppmärksamhet jobbar med mina strategier känner att jag kan men det är svårt och läskigt och det skrämmer mig att han håller mig så kort och jag tänker massa tankar om att det betyder saker som jag inte har några bevis för utan jag försöker se att vi provar ett steg som ska leda åt rätt håll om vi lyckas hålla det såhär nu och det är nytt och läskigt och känns kallt och avigt att inte ha honom i min lur lite då och då för vi brukar alltid vara nära även när vi är långt bort saknad och smärta och styrka och påväg på samma gång.

Längtar och vill förstå att han tänker på mig även om det bara är helt kort men han vill inte ge mig det just nu han vill inte bli kontaktad det är tydligt när han säger vi hörs i morgon men jag kommer lämna privatmobilen på rummet och jag säger men den andra är med och han svarar ja men jag kommer inte att svara i den.

Lilla vill bli bekräftad för hon tänker att hon inte betyder allt det hon vill betyda om han inte bekräftar med tankar och ord men Stora vet att det nog kommer när allt är avslappnat och lagom mycket för honom för nu är det fullt upp och jag respekterar och håller mig tyst fast jag vill skriva att jag saknar längtar skriva hjärta på facebook. Men jag håller tyst.

Veckans tema

Ur en bok jag läser. Spot on och jätteviktig!

Post terapi

Med tårar i ögonen har jag idag gått igenom smärtan jag upplevde under sveket som föregick skilsmässan. Redogjorde för hur jag upplevde att nånting inte stämde, hur känslan förstärktes och så småningom bekräftades. Hur de veckor som följde inrymde många smärtsamma avslöjanden som omkullkastade all min tillit. Hur jag stannade i känslan i dagar veckor månader innan jag tillslut gick sönder och föll. Bröt upp och ihop.

Gick igenom den ångest jag bar med mig varje minut. Hur jag inte kunde vare sig stanna eller fly.

Det ligger väldigt ytligt i mig. Och när jag redogör för det öppnas såret lite, men kanske jag kan lufta och tvätta det lite och kanske det läker lite mer denna gång.

Jag har svåra tillitsproblem som jag kämpar med och lider av varje dag. Men jag vill inte förlora i kampen mot dem utan lyssna och lära mig.

Känna tillit till mig själv.
Respektera mina känslor.
Är första stegen.

Avspark!

Livet har vaknat igen! Så nu kör vi lite bloggande!

Jag lever och mår bra, men de senaste månaderna har varit lite uppochner. Har en relation som är rejält utmanande emellanåt. Tvingas möta mina sämsta sidor oftare än jag gjort förut, och har nu hittat sätt att jobba med dem.

Vi har dragits till varandra, för att vi matchar varandra så bra - på gott och ont. Vi klickar i varandra som pusselbitar. Både i det bra och i det dåliga. Och nu har vi hittat en bra terapeut som förklarar för oss vad det är som händer och hur vi kan tänka och agera utifrån det.

Vi går till samma. Men inte tillsammans. Fast igår gjorde vi just det. Som parterapi. Hon är bra! Hon kan just det vi stöter på i vår relation. Och hon har ett bra förhållningssätt. Och hon är knivskarp. Jag respekterar henne och litar på henne. Jag kan ha lite svårt i terapi annars att känna fullt förtroende. Men jag gör det med henne.


Ps. Jag älskar honom - minO (ja alltså, Han jag föll som en fura för)