hörde han av sig:
Ett utdrag av hans ord:
"Så tomt."
"Hoppas vi kan hänga lite då och då"
"Ensam och vilsen"
"Tomheten är nästan klaustrofobisk"
"Är du ok med att vi gjort slut? Tycker du det är på något plan vettigt?"
"Det känns helt fel men jag tror på det ändå"
Well.
Nu känns det som han vill hålla i mig lite, konversera, få sympati, tycka lite synd om sig själv. Vet inte om jag fixar kompisgrejen, men ses nån gång och prata igenom, sure.
Vill han ha mig kvar för att fylla sin tomhet bara kan det verkligen vara. Det blir en falsk känsla av tillhörighet. På hans villkor.
Idag har han skrivit om saker som handlar om jobbet och att han är gnällig och irriterad och misantropisk. Vad ska jag göra med den informationen?? Vill han ha min sympati? Den har han avsagt sig!
Jag tänker:
är det verkligen synd om dig?
du packade ihop och drog när jag sitter med 2 brutna armar
du är inte rädd för att vara ensam
du far ut i sverige med bil, kan gå ut, göra vad du vill
du trivs på ditt jobb som du får energi av
du kan ha en ny tjej i morgon eftersom du "kan få vem du vill"
du har världens självförtroende, är skitsnygg, rolig, charmar alla
alla verktyg för hur du ska kunna förändra det som ligger i vägen för dig HAR du
what's the problem???
BLÄK!
Måste hitta på nån ny etikett för honom nu...
5 kommentarer:
Ja akta dig för honom nu... men jag vet det är lättare sagt än gjort. Han leker med dig och utnyttjar dina känslor för att han vill bli slickad på såren. Det är svårt även för den som går ur en relation och nu vill han din hjälp för att lindra hans pain... Själviskt. Men frestande för dig givetvis. Försök att hitta din magkänsla var du ska vända dig. Kram
JMC
Ja, alla mina instinkter säger att jag ska lindra och ta hand om och finnas där för honom. Men det ska jag hålla mig borta från nu. Min kraft ska jag lägga på mig själv! Eller hur??
JA!! all kraft på dig själv!
Känner så igen "kompisgrejen"
blir lite rädd för mig själv där, så öppen för deras manipulativa sätt. Plötsligt är jag tillbaka på ruta ett.
Ta hand om dig!
Kram/ Livia
Hur går det för dig? Kan du styra kraften åt rätt håll eller halkar du ner...?
Tankar och kram
JMC
Nä men det går tre steg framåt och två bakåt... inte helt lätt det här
Jag hör honom prata om sorg och saknad, och föreställer mig att han vill... så jag fastnar i tanken på att det kan bli vi igen. Men jag tror inte han vill. Jag tror bara han tycker synd om sig själv och saknar att ha NÅGON där.
Skulle han VISA mig att han ville skulle jag säkert låta det ske. Men han visar bara passivt lidande. Och det gör skitont. Jag vill krama och skrika åt honom att komma hit och sluta tramsa. Men det skulle ju inte ta oss till ett bättre ställe.
Usch nu kom tårarna igen...
Skicka en kommentar