Han igen

Han är rädd för mig.
För att jag kommer honom nära.
Säger han.
Ändå vill han.
Men motståndet är starkt. För starkt?

Han vill ha närhet. Kärlek. Familj. Barn.
Men när det blir starkt gör det ont. Skapar oro.
Han vill stänga in sig. Gömma sig. Klippa alla band.
Han känner rädsla för att bli lämnad. Påkommen. Inte älskad.
Han vet och har redskapen. Men man måste också göra. Stå ut. Vara i oron. Göra tvärtom.

Det finns nån som han inte blir sån med.
En kvinna han träffade under vintern/våren.
Som han värdesätter enormt.
Som inte skapar den oron.
Men som han säger finns där heller ingen alls attraktion.
Av det slaget. Mer nånslags nära vänskap. (Vad vet jag...?)


Jag vill vara nära honom.
Vill visa att det inte finns nåt att vara rädd för.
Men jag kan inte göra nåt. Jag kan bara ickegöra.