Ropade ut i rymden.

Fick spontan inbjudan. Inställde mig på Blidösund på tio minuter för en kvällskryssning med Carolina Wallin Perez. Kent i jazzversioner. Terapi. 

Ett nytt drag

Han var deppig igen.
Bara hemma.
Livet meningslöst.
Lite sugen på att ses... men sen stängde han dörren och sa En annan gång.

Och min roll var visst att säga okej och nöja mig med det svaret. Och alla andra dagar hade jag nog gjort det.

Men inte denna gång.

Satte mig i en taxi och åkte dit. Väl medveten om att jag kanske inte skulle bli insläppt. Han hade varit tydlig med att jag inte fick komma över. Räknade med att sitta på t-banan en halvtimme senare. Avvisad. Men kände att det var läge. Att försöka slå ner lite av hans mur och ta mig in för att se vad som händer där innanför.

Så jag gjordet.

Och han öppnade. Log och kramade mig. Men sa att han var arg, upprörd och irriterad som fan på att jag kom. Ville att jag skulle gå. Men jag sa att jag skulle stanna en stund. Ofredande sa han. Sa att han skulle ringa polisen. Men log. Så jag stannade.

Det var en märklig kväll. Vi började med att jag satt ihopkurad i hans soffa medan han gjorde det han skulle göra som ensam, dvs äta pizza och se på History Channel. Men vi gjorde det tillsammans. Och pratade om evolutionen. Han la sig i mitt knä. Och det kändes som att han slappnade av. Och tyckte om att jag var där.

En stund senare ville han sjunga och spela gitarr. Och det gjorde vi tillsammans en stund. Utlämnande tycker jag. Väldigt privat. Och fint. Jag blir alldeles varm när nån gör så för mig. Med mig. Och att SJÄLV sjunga för/med någon sådär är otroligt naket.

Sen blev det mycket samtal, diskussioner, närhet, ärlighet, bråkighet, nakenhet, förståelse, fördjupning, svårt, mjukt, lätt, jobbigt, tungt. Men vid två åkte jag hem. Han ville inte att jag skulle sova kvar.

Han tycker jag är bråkig. Ohanterlig. Oförutsägbar. Intressant. Utmanande. Spännande.

Jag gör saker ingen annan har gjort. Jag ser saker han inte vill visa. Jag förstår saker om honom som kanske inte alla förstår.

Han var glad att jag kom. Han tycker väldigt mycket om mig. Men därutöver har jag ingen aning. Antagligen inte han heller.

Vad händer?

För er som följt mig ett tag kan det kanske kännas lite som att jag inte varit helt jättetydlig med vad som händer i mitt liv just nu, även om jag portionerar ut lite små pusselbitar emellanåt.

Det beror på att jag är i massa processer och inte riktigt vet var de tar vägen. Och vill brusa framåt i dessa tills jag vet mer. Innan jag kan säga så mycket.

Men, anyhoo, i stora drag händer följande just nu:

1. För snart en månad sen blev jag sjukskriven på halvtid. Bara månaden ut - för att komma ikapp. Fick även recept på en del grejer som jag inte tagit. Jag har inte beslutat mig för om det är nödvändigt och bra för mig. Så jag testar andra lösningar tills vidare. Än så länge har jag inte sett några stora förändringar. Men allting tar ju sin lilla tid. Mitt stora problem nu är att jag är väldigt energifattig och har väldigt dåligt skydd mot motgångar. Faller för minsta lilla grej. De stora problemen kan nog i övrigt kokas ihop till avsaknad av självkänsla och av trygghet/strukurer och samhörighet i tillvaron. Livet känns fragmenterat och ovisst, och jag fladdrar omkring helt utan styrsel och förankring. Behöver en fast hand, en fast punkt, en stark känsla, en övertygelse för att liksom jorda mig. Så känner jag. Men jag går på semester på torsdag och hoppas på bättre tider. På sol. Vänskap. Kärlek. Familj. Inspiration. Och annat.

2. Jag "träffar" någon - vi kan för enkelhetens skull kalla honom Skåningen. Vi har ingen definierad relation. Men han är fin och jag gillar honom. Han gillar mig. Men han vill inte bli mer sammanflätad än som nu. Kanske inte jag heller, när jag tänker efter. Det är en skön känsla att vila i. För jag har inte och jag söker inte kontroll eller bekräftelse. Och inget är lovat eller förväntat. Jag vet aldrig om vi ska ses igen. Kanske vi redan är klara med varandra. Vem vet? Vi väljer varandra varje gång vi ses. Och när vi ses är det en positiv boost. Inget djupt, inget svårt, bara glädje och närhet.

3. När jag skriver om honom tänker jag samtidigt på att jag inte är helt "färdig" med en annan relation. Som också varit lite odefinierad. Och kanske inte ens en "relation". Men vi fanns i varandras liv i nåt avseende. Och jag vill ses och prata och hänga och känna och ta reda på och vara vän, stöd, skratt och inspiration (för varandra). Gillar och saknar honom. Varför han är rädd (?) och flyr undan varje kontaktförsök vet jag inte. Och jag vore glad om jag förstod det. Eller ännu hellre, om vi kunde ses och hänga lite.

4. Sen har jag också en helt ny relation. En vänskapsrelation. Men den är inte helt inom boxens ramar. Det är på många sätt och vis en väldigt ovanlig relation. Som är spännande, intressant, utmanande, lärorik och tankeväckande. Den är intim, men inte på ett sexuellt plan. Men väldigt nära, naken och utlämnande. Och kanske därför också väldigt viktig och betydelsefull. Jag känner att det är en må-bra-relation. Stärkande och positiv. Och det var den jag fick chansen att utveckla lite i helgen, i Spanien.

5. Jobbar mina sista dagar före semestern nu, och har planer på att göra saker med JU och barnen. Är ledig fyra veckor varav tre med barnen. Kommer inte träffa Skåningen på flera månader. Kommer vara utan barnen i tre veckor i rad i sommar - hur ska det gå?? Hoppas på solens och ledighetens läkande kraft. Hoppas på många möten och spontana utflykter, hälsa-på, sova-över, picknicks, vin på balkonger och uteserveringar, glassar i solen, fötter i vatten, hängmattehäng, gräs mellan tårna, glada skratt, gott kaffe, långa vakna nätter, långa sovmorgnar, ny och bubblande energi, många kramar, härliga barnskratt och smutsiga fräkniga kinder, underbara vänner, intressanta nya kontakter och oväntade upplevelser. 

Summa summarum. Jag flyter med, åker med vågorna, sugs ner, bubblar upp, försöker känna vad som är upp och ner. Försöker komma ihåg hur man simmar. Eller hur man håller huvet över ytan. Och försöker njuta av känslan av det mjuka vattnet, känna att det bär mig, att det är ljummet och livgivande, både lite klart och lite grumligt, men vackert att se på och vara i.

En resa utanför bekvämlighetszonen

Alltså, en helt ny grej för mig att bara säga "okej" och följa med på utlandstrip helt spontant. Alltså, helt nytt för mig att inte vara den som fixar, bokar och planerar. Jag bara följer med. Alltså, helt nytt för mig att inte ta med mig allt man kan tänkas behöva. Har bara packat underkläder, en t-shirt, en tunn klänning, en tunn blus, lite småkrafs som tandborste, solkräm, mobil, kreditkort, pass och boardingcard. I princip inget mer. Jo, sovsäck. Och helt nytt för mig att åka med en så ny bekantskap. Som jag inte vet så mycket om, men har fått ett gott intryck av.

Skönt oplanerad. Skönt ohämmad. Kliver rejält ur min bekvämlighetszon, men med viss förtjusning. Sånt här som jag drömmer om att våga och kunna göra.

Men jag gör det inte utan motstånd. Inom mig brusar det av funderingar, tänk om, och vad händer i fall, och har jag glömt, och och och... magen slår knut på sig. Men jag andas. Ler. Och gör det.

Fick just veta att när vi kommer fram till Alicante i natt ska vi uppsöka ett moriskt te-hus som har nattöppet. Nåt mer vet jag inte.

Får se hur mycket jag kan blogga. Blir nog dåligt med den varan kan jag tro.

Utredning

Har inrett där ute. På balkongen.
Sen tidigare har jag skaffat möbler och en matta.

I dagarna har jag kompletterat med blommor som tål massvis med sol (optimist?) och sjukt mycket blåst (realist). Det vill säga: lavendel, salvia och klematis. Ja, inte vet jag, men floristen sa så i alla fall.

Och idag hittade jag ett parasoll och några kuddar. Fixade även en sittdyna som ska kläs om och en solcellslampa som laddas i solen och tänds när solen går ner. Ja, ni hajjar...

Hmm... synd att det nu inte är läge att nyttja balkongen bara.

Repeat

Jo, apropå att det nog snart blir fest igen...
det finns SJUKT mycket dricka kvar här. Och jag räknar med att ni kommer hit och dricker mojitos med mig hela veckan nu, för det finns fyra krukor mynta kvar och massor av lime. För att inte tala om ölen som förblev i stort sett orörd. Vad drack folk egentligen?

Fast helt allvarligt. Just nu känner jag mig bara sådär sugen på alkohol. Men det brukar ju gå över...

Tack för igår/natt/morse anyhoo. Det var en annorlunda men mycket trevlig fest! Detaljer...? Nä. Inte i denna form...

Lördagens meny

Jomensåatte det kommer en kock på besök.
Han står för maten. Jag och JU står för drickat. Alltså att sitta och dricka rosé och titta på medan han lagar maten.
Men sen blire ju fest dårå.

Bakad fläskfilé med bacon och getost
Knaprig sesamlax med teriyakisås
Fetaost med mynta
Chili cheese
Småpajer med fetaost och spenat
Laxsashimi
Pakoras

Så, dags att åka

Pyjamasparty med kollegorna...? Otippat.

Obalanserat

Jojo, men späckat schema onsdag, torsdag och söndag. Och dagsutflykt idag. Men fredag och lördagkvällarna... nänä... så ska man inte ha nåt bus på gång alls.

Nu måste jag improvisera helt!

Oaxens uteservering

JU, Parksoffan och Oaxen.

Kisspaus

Tanka fritt

Jo men så att vi skulle visst förbi Södertälje men körde till Nynäshamn, ME & JU. Man har annat i tankarna...

Exkursion

Gjorde en mycket trevlig utflykt igår. Till en annan stad, i solen, på en fin promenad, med en god middag och trevliga samtal. Drack vin, bubbel, skrattade och var glad. Det kändes skönt, avslappnat och befriande.

Det var ett efterlängtat möte, som jag inte visste om eller när det skulle bli av. Glad att det blev!

Och idag har jag mått oförskämt bra, trots att jag rimligtvis borde ha känt mig både trött och bakis.

Det lilla livet

Kvällens musik!  

http://open.spotify.com/track/6bmGTtmrQuCONm00FvrStQ

Kommer sent, trallar in, utan ursäkt
Inget liv, utan stil, går på ångor
Om du stannar faller du, kommer aldrig upp igen
Rullar ner, stänger in, glömmer bort

Spelar in, hänger ut, sena nätter
Sköljer ner, kastar upp, alla pengar
Ångrar du dig inte nu, kommer hem strax innan sju
Annan dag, det blir bra, trodde du

Här och nu, du och jag, fast nån annan
Samma sak, annan smak, måste prova
Snappade upp en nödsignal, hjälpte till och trillade dit
Ännu en, kärleken, sänkt igen

Kom igen, vi drar hem, jag är klar här
Äntligen, längesen, jag ville inget annat
Jag tar sats från himmelen, landar hårt i tystnaden
Inget sett, inget hört, inget sagt

Den andra Familjen

Och i morgon ska jag gå på Familjen på P3 Live! Yeeey!

It began in Hässleholm!

Prognos: varmfront?

Hey... solen skiner!
Konsert ikväll. Ledig i fyra dagar. Barnfri i morgon. Familjegos i helgen. Pengar på kontot.

Blivit inviterad att äta glass med snubben som ser ut som Jude Law med skägg. Men han vill ligga...? Alltså... det är vi ju många som vill rent generellt. Men i alla fall. Eeehm...?

Och den 28-åriga SNYGGA snickaren ringer upp (!) och vill bygga vägg hos mig i helgen!! Yes waaay!

Håller tummarna för att den här helgen blir BÄTTRE än den förra. PLIIIS....

Frigörare

Bara lite lite till, sen ledig igen.
Och då har jag saker att fundera över...
Stora, viktiga frågor... Beslut.

Men först, heldag i morgon.
Sen fyra dagar ledigt. Varav en utan barn.
Och helgen inleds med ska-konsert i morgon kväll!
Det kan behövas. Full fart, energi, röj och glädje!

An End Has A Start

Ikväll!

http://open.spotify.com/track/4bVnh2aQBhaR0DzTkV30Uc

I don't think that it's
Gonna rain again today
There's a devil at your side
But an angel on her way


Someone hit the light
'Cause there's more here to be seen
When you caught my eye
I saw everywhere I'd been
And wanna go to


You came on your own
That's how you'll leave
With hope in your hands
And air to breathe


I won't disappoint you
As you fall apart
Some things should be simple
Even an end has a start


Someone hit the light
'Cause there's more here to be seen
When you caught my eye
I saw everywhere I'd been
And wanna go to


You came on your own
That's how you'll leave
With hope in your hands
And air to breathe


You lose everything
By the end
Still my broken limbs
You find time to mend


More and more people
I know are getting ill
Pull something good from
The ashes now be still


You came on your own
That's how you'll leave
With hope in your hands
And air to breathe


You lose everything
By the end
Still my broken limbs
You choose to mend


You came on your own
That's how you'll leave
You came on your own
That's how you'll leave


You came on your own


You came on your own

Stadspromenad.

I sju timmar. Flera mil denna helg. Terapi.

Får ut tankarna ur hjärnan, ner i kroppen, förankas i magen, brusar i armar och ben. Klarnar. Vädras. Sorteras. Blir mig.