Vad är man när man håller i hand på stan, när man kysser varandra på tvärbanan bland alla människor, när man hörs varje dag, avslutar med puss eller kram, när man sover hos varandra en eller ett par gånger i veckan, nära nära, går på bio och konsert tillsammans, börjar i hissen på vägen hem, lagar och äter mat ihop, känner sig glad tillsammans.
Vad är man när man ännu inte definierat nåt, inga stora ord har sagts, när man inte förväntar sig ensamrätt, umgås var och en på annat håll, kanske även träffar andra, när man inte vet om pirret i magen bara är hunger, eller viljan att bli förälskad, önskan att bli räddad.
Vad är man när man hoppas på att han med den långa intensiva ögonkontakten ska höra av sig. Han som blev så viktig, som gör att det pirrar lite, han som försvinner men som ändå har sin givna plats.
Vad är man när man trots allt fortfarande är gift, när man gråter, rasar av banan, vet att man har ett svart hål som man fyller med andras uppmärksamhet, när man självmedicinerar med andras bekräftelse, när en hand på huden läker mer än en tablett, när en 80-säng med solkiga lakan känns som en mjuk hamn, när en sträv haka bakom örat och en hand om midjan ger en tillfällig känsla av att höra till, när det stökiga badrummet, dammet på sängbordet, de odiskade glasen kompenseras gott av bubblet i glasen, i magen, i skrattet.
Vad är man?
Är man i nån slags relation? Är man på flykt? Är man olyckligt förälskad? Är man hopplöst lost eller bara som alla andra?
5 kommentarer:
Man FÅR vara kär. Och man kan skita i det och bara hänga med vågen. Kram bästa tjejen! Så länge det känns bra så tycker jag att du ska leva!
Det här känns som ett inlägg jag hade kunnat skriva.. Andemeningen iaf. Men jag har inte turen att få de där flera ggr i veckan översovningarna.. ;)
Det är bara för att du är där...
Jaaa...man är väl nånstans där. och det behöver väl inte vara så dåligt?
Det behöver inte vara dåligt. Men det är en del att hålla reda på. Vad som är vad liksom... I känsloträsket...
Skicka en kommentar