Varje gång jag vänder ryggen till pågår det nånting lurt. Och varje gång förnekas det. Ingen gång lyssnas det. Aldrig lärs det om. Mammas ord struntas konsekvent i.
Det handlar om min femåring.
Hon tar alla chanser. Ingen ska försittas. Och aldrig aldrig aldrig tvättas några händer, eller kan hon gå och lägga sig eller gå upp utan att jag ska behöva tjata tjata och åter tjata.
Det ska ritas på väggar, golv eller möbler.
Det ska spolas vatten över hela badrummet.
Det ska rotas i mammas lådor med smink och smycken.
Det ska tas sönder, slarvas bort, användas upp, klippas sönder, sopas under mattan, gömmas bakom, skyllas ifrån. Det ska till att bli bråk och skrik, förnekelse och smäll i dörrar varje dag. Det ska rymmas, brytas mot tidigare överenskommelser och provoceras till skrik. Får hon ett nej ska det skrikas. Får hon inte ett ja lägger hon sig under sängen och ylar tills hon i bästa fall får. Allting är orättvist, och jag får aldrig en chans att förklara eller rätta till innan stormen är i full gång.
Jag står handfallen.
Jag blir utmattad.
Jag blir tre år själv.
Jag skriker och bråkar tillbaka.
Jag undrar hur det ska bli när hon blir tonåring!
Men hon är uppfinningsrik, hon tar alla chanser, hon rättar sig inte i ledet, hon är nyfiken och hon har ingen respekt för auktoriteter. Hon kommer kunna gå hur långt som helst, och förmodligen har roligt på vägen... Men jag som mamma.... kommer få många sömnlösa nätter. Koppel och GPS-sändare? Hur gör man??
Men hur mycket bråk det än blir vissa dagar så kryper vi alltid ner
tillsammans, gosar och kramar, läser, pussas, visar att vi älskar
varandra, säger förlåt och försöker lära oss.
5 kommentarer:
Och då tänker jag på den härä dårå.
http://www.youtube.com/watch?v=x541sggu4x4
Lite så lr?
Lite.
Mmmm, hon låter precis som min snart 7-åring. Och minst drygt 1,5-åring. Med skillnaden (mot den lilla) att min lilla bara GÖR, hon SÄGER inget. Men jösses vad hon gör/trotsar...
Skrev igår om när tålamodet tryter. Som tur är fick 2:an och jag en sån mysavslutning på dagen som du beskriver. Men vägen dit var krokig. Extremt krokig.
Låter som en blivande 6-åring :-)
Jag ska passa på att njuta lite mer av min nyblivna 5-åring som bara är underbart gosig och lätt just nu. En paus efter 4-årsbråken.
Det viktigaste är ju trots allt att somna som vänner :-)
Jag har nu 15 års vana av det du beskriver här;) och kan börja med att säga att hon är LIV din fina unge. Jag tror att du måste välja dina strider så att du orkar. Du råkar nämligen vara värsta superfinabra mamman!
Du fixar det galant, och när du inte gör det för att du är trött kan du ju alltid ringa dit den andra mamman ( jag då) eller skicka hit henne.
Vi fixar!
Skicka en kommentar