Idag har jag vinkat hejdå till ungarna, i fina kläder och med blommor i hand. Skolavslutning. Sol, sång och kramar. Och sen till pappa.
Och vi ska ha sommarfest med jobbet.
Men hos mig skiner fan inte solen.
I dagarna verkar jag ha lyckats med att återigen sabba nåt som kändes bra. Utan att ens fatta vad det var som hände.
När folk bara slutar höra av sig utan att man får veta varför gör det så in i helvetes jävla ont.
2 kommentarer:
nääää... vad fan.
Och så ska du bort i kväll...
Meh.
Skit, rent ut sagt.
Fast då kanske det är lika bra att bli av med dem. Folk som inte kan säga vad som skaver är inte bra, uppriktighet kan göra ont, men farligt är det knappast. Hoppas det ordnar sig.
Skicka en kommentar