Jag drömde att det fanns någon i mitt liv som gjorde mig glad varje dag.
Som var viktig för mig.
Som jag betydde nåt för.
Varje samtal, mess och tanke värmde och läkte en trasig själ.
Någon som kunde vara rak och ärlig, stångas med mig när jag var bråkig, skratta och busa.
Någon som kunde erbjuda en axel att gråta mot och som tog emot mina tröstande ord.
I drömmen gjorde det mig stark att möta det som var jobbigt i livet och fick mig att le och sluta gråta över allt och ingenting.
Det känns nästan verkligt. Som att det hade hänt. Befinner mig i uppvaknandet och är fortfarande osäker.
Vill bara somna om.
4 kommentarer:
Freud kallade det där för ”Somatisk önskedröm”. De mest lättolkade drömmarna.
Tycker du ska sluta tro att du måste ha någon vid din sida för att må bra. Det är bara en konstruktion.
Det är dags för dig att kravla dig ur matrisen …
Tänk, det där hände mig i verkligheten för några månader sen... Jag har inte heller "vaknat" ordentligt efter det.
Man vill ju gärna ha det så..
Markus: Jag vet. Men jag är visst inte där än.
JCMAS: Jag vet. Men vi är visst inte där än.
Nä.
Vi är visst inte det.
Skicka en kommentar