Och just nu funkar fan inget. Barnen är förbannade på mig. Eller den ena är ledsen och den andra arg. Och jag har bara kort stubin och finns inte där för dem. Arg irriterad och förbannad över småsaker som jag inte borde vara.
Svär över hur jag blir när jag halkar av banan. Jag har inte förmåga att hantera barnens känslor. För jag når inte igenom till mina egna.
Och jag vet att jag borde agera annorlunda. Men förmår inte.
De senaste dagarna har bjudit på många motgångar och jag vinglar just nu på hög höjd utan skyddsnät och säkerhetslina.
5 kommentarer:
Det är tungt. Men okej...det måste vara så. Ibland.
Fast jag tror att du kommer tillbaka på banan igen. Det är jag säker på. Har också halkat av, och upp och av igen. Så många gånger, men nu tror jag att jag är på väg upp för att stanna på banan.
Och att känna sig otillräcklig och bli arg är ok ibland, tycker jag.
Blöh. You and me both, honey!
I dag var vi tre. Nä, fyra.. som har mått såhär.
Jag försöker vara din lina och skyddsnät, ME. Och du kommer igen, för du är så himla, himla bra!!
Shit, är det nåt som smittar det här eller?? gaaahhh...
men tack alla! :)
Skicka en kommentar