Märkligt att ha bröllopsdag och ligga i skilsmässa. Kom just på att det är den här veckan.
Jag trodde verkligen att det var vi for life. Fanns ingen tvekan, inga tvivel. Vi funkade som hand i handske. Hade samma intressen, humor, värderingar, musiksmak, tyckte om samma platser, samma vänner, mat m.m. Ja inte så att vi satt ihop liksom helt utan skillnader. Men på en sån nivå att vi båda kunde komma hem och ge varandra nya injektioner med inspiration. Vi delade varandras liv på ett sätt som tillät oss att vara våra egna också. Vi hade nån känsla av att det var VI, på ett sätt som inte gick att beskriva. Inte skulle vi gå skilda vägar. Vi stöttade och tröstade, tog hand om, backade upp, kramades och läkte varandra. Vi trivdes i vardagen, vi kunde skratta åt ingenting, vi hade samma uppfattning om föräldraskap och relationer, om arbete, om miljö, om hälsa, om politik. Och jag tyckte han bara blev snyggare med åren. Och vi kunde varandra. Om man säger.
Men nånstans på vägen slutade vi se varandra i ögonen. Glittret försvann. Det blev projektet, Familjen AB. Det blev surt och dålig kommunikation. Vi tappade varandra. Och det gör ont när jag tänker på det idag.
Men jag ångrar inte vårt liv tillsammans. De dryga tio åren vi hade tillsammans. Som gav de fantastiska barnen. Hoppas bara vi kan få det här att funka även i det här vi lever i nu.
Så skåla med mig på onsdag för att fira min bröllopsdag! Jag kommer inte göra det med honom. Min nya partner är jag själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar