Där spöken dansar tango klockan tolv falukorv!

Det spökar som fan i skallen. Garderoben är vidöppen här och alla mina spöken och monster är ute och dansar. De får mig att må dåligt över saker som jag inte ens borde tänka på. Det får mig att fastna och återupprepa tankar som inte hjälper mig framåt.

Saker som gjorde ont i min skilsmässa poppar upp igen. Det triggas av händelser som i vissa avseenden påminner om det jag gått igenom, fastän situationen jag befinner mig i nu har helt andra förtecken. Och jag borde inte alls hänga upp mig på det.

Det finns massor av bra saker som händer mig, underbara människor som hjälper, som backar upp och antingen guidar eller bara finns där. Det finns också människor som inte vet så mycket om mitt jobbiga, som hjälper till genom att de får mig att skratta och tänka på annat. Vara lite annan ett tag.

När man för en stund får lite lugn och ro, lite bomull runt själen, sjunker en del saker bara undan. Under ytan för en stund. För att sedan dyka upp igen med full kraft som de obearbetade känslor de är.

Och vad gör jag med dem?
Just nu ingenting. Eller jag springer väl på alla bollar. Sticker huvet i sanden, socialiserar, stannar hemma och gråter, dricker, när destruktiva beteenden, söker bekräftelse, låter mig kramas och klappas på, äter godis, sover, bloggar, hänger ut mig för allas beskådan, skriker efter uppmärksamhet. Ja, ni vet, den vanliga visan.

Kunde man i stället försöka
- ta tag i saken??
- ta emot hjälp som erbjuds??
- fixa terapi??

Men för att klara av att ta sig upp måste man ha lite GO! Och just nu saknar jag det.