Något som är väldigt speciellt med att lägga ut sitt känsloliv på bloggen är att det blir en running commentary till det som händer i ens liv. Inför publik. Man är inte färdig med en tanke, en känsla, har inte fattat vad som händer, hunnit reagera, tänka efter, analysera, landa i det som händer.
Man lägger ut sig naken på bloggen. Visar hur bra och hur illa det går, hur man är orolig, har ångest, ångrar, faller och slår sig illa. Visar också en kärlek, vänskap, tillgivenhet, upprymdhet och sprudlande glädje. Emellanåt.
Det som händer här är jag. I möjligaste mån oredigerat.
Och det är väl en del av poängen med det. Samtidigt.
Just nu är jag:
- lite ledsen
- hoppas att jag inte är missförstådd och har sabbat en bra relation
- förvirrad över vad jag vill i det mesta
- upprymd över saker som ska ske senare i veckan
- fylld av ångest över jobbet
- otillräcklig
Ja några av er fattar såklart en del av vad det är som händer. Och ni har förmodligen rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar