Yatzy?

Jag tänker att jag förhåller mig på ett lagom lättsamt sätt till den här personen som klivit in i min vardag. Inga definitioner, inget lovat, bara det trevliga, skojiga, mysiga, utan krav, villkor och förpliktelser. Men hur länge kan man ha det så utan att beröra ämnet? Om så ändå bara för att konstatera att man är på samma nivå? Och hur säger man att jag är nöjd såhär lite lagom utan att det känns som ett avvisande? Och hur ställer man frågan utan att verka som att man VILL nåt mer? Och hur kan det bli så att man TROTS att man är nöjd som det är ÄNDÅ tycker det känns jobbigt när den andre bekräftar att det inte finns något djupare i åtanke? Varför känner man sig då ändå en smula avvisad?

Dom säger att jag borde spela spelet. Dvs kliva tillbaks ett steg för att få honom att visa sig. Se om han saknar, längtar, vill nåt mer. Jag har väl ändå inget att förlora på det??

Jo, jag trivs ju som det är... just nu. Såhär. Kan man inte få ha det så? Det enda är att jag skulle vilja pejla att vi är på samma nivå. Kunna beröra ämnet. Att det inte blir tabu.

Och jag gillar ju inte det där spelet heller. Jag är hellre rak och ärlig.
Men jag inser gång efter annan att jag nog förlorar på det. Tyvärr... För att kunna vinna behöver man alltså spela...

Hmm... Kan nån lära mig??

Utredning

Har inrett där ute. På balkongen.
Sen tidigare har jag skaffat möbler och en matta.

I dagarna har jag kompletterat med blommor som tål massvis med sol (optimist?) och sjukt mycket blåst (realist). Det vill säga: lavendel, salvia och klematis. Ja, inte vet jag, men floristen sa så i alla fall.

Och idag hittade jag ett parasoll och några kuddar. Fixade även en sittdyna som ska kläs om och en solcellslampa som laddas i solen och tänds när solen går ner. Ja, ni hajjar...

Hmm... synd att det nu inte är läge att nyttja balkongen bara.

Hur gammal var du sa du?

Har visst lekt tonåring den här helgen...

Har kraschat en firmafest för att få gratismat och gratisdryck, åkt på hälsa på klockan ett på natten, haft omkull möbler och krossat dyrbarheter (av misstag såklart), ätit frukost vid ett och lunch vid sex, strosat planlöst genom solig stad, råkat ut för ett missöde, fått besök klockan fyra på natten, plåstrat om en oförklarligt blodig hjässa, sovit fram till eftermiddagen, ätit jordgubbar till frukost.

Undrar om det här var det som terapeuten menade med att jag skulle ta hand om mig? ;-)
Nä, faktum är att jag inte varit ledsen i helgen alls faktiskt, trodde helgen skulle bli tuff, men det har funkat, har omgett mig med vänskap och närhet. Försökt ta mig ur, vidare och framåt. Tagit lite hjälp. Försöker vara i nuet. 

Sitter nu och väntar på biverkningarna.

Etikett?

Vad är man när man håller i hand på stan, när man kysser varandra på tvärbanan bland alla människor, när man hörs varje dag, avslutar med puss eller kram, när man sover hos varandra en eller ett par gånger i veckan, nära nära, går på bio och konsert tillsammans, börjar i hissen på vägen hem, lagar och äter mat ihop, känner sig glad tillsammans.

Vad är man när man ännu inte definierat nåt, inga stora ord har sagts, när man inte förväntar sig ensamrätt, umgås var och en på annat håll, kanske även träffar andra, när man inte vet om pirret i magen bara är hunger, eller viljan att bli förälskad, önskan att bli räddad.

Vad är man när man hoppas på att han med den långa intensiva ögonkontakten ska höra av sig. Han som blev så viktig, som gör att det pirrar lite, han som försvinner men som ändå har sin givna plats.

Vad är man när man trots allt fortfarande är gift, när man gråter, rasar av banan, vet att man har ett svart hål som man fyller med andras uppmärksamhet, när man självmedicinerar med andras bekräftelse, när en hand på huden läker mer än en tablett, när en 80-säng med solkiga lakan känns som en mjuk hamn, när en sträv haka bakom örat och en hand om midjan ger en tillfällig känsla av att höra till, när det stökiga badrummet, dammet på sängbordet, de odiskade glasen kompenseras gott av bubblet i glasen, i magen, i skrattet.

Vad är man?
Är man i nån slags relation? Är man på flykt? Är man olyckligt förälskad? Är man hopplöst lost eller bara som alla andra?

Krasch

Har kraschat ett annat företags sommarfest. God mat, schysst vin. Efterrätterna var schyssta också.

Smaka på

Idag får ni smaka på Stockholm. Jag kommer vara där (alltså i Kungsträdgården). Maila (ja, klart som fan jag kollar mailen, man har ju en sån telefon i fickan) eller messa om ni har vägarna förbi!

Sådärja

Nu var liksom alla måsten den här dagen avklarade.

Jag bara undrar

Vad fasen ska man med en såhär fantastisk eftermiddag och kväll till om man inte får dela den med någon...

Stockholm Skåne Göteborg

Mmmm....

Alltså...
Try it, you'll love it!

Picknick med lilla

Lutande tornet?

Är det ett lutande torn där i gräset... eller är du bara glad att se mig?

Krig

Ja, idag gick sonen till skolan med denna över axeln. Det årliga vattenkriget. Alla mot alla, inkl lärare...

Jamen grattis typ

Hurraa! Bröllopsdag idag va!
Ska dessutom hänga med exet under dagen eftersom det är familjepicknick på dagis och senare familjemiddag + uppträdande i sonens klass. Kan inte ens undvika att ses alltså...

Jag tror hela den här familjegrejen kommer kännas lite jobbig i magen. Alla vet numera också, och tittar kanske en extra gång, kanske till och med med huvudet på sned. Eller undviker att prata med mig/oss. Vi får väl se. Några av mina bästa vänner kommer ju vara med i skolan också, så det känns ändå rätt okej.

Och sen börjar ensamdagarna. Och eftersom jag avstyrt en hel del grejer är de rätt obokade. Och JU kommer resa bort torsdag-söndag dessutom, och det vet vi ju hur bra det gick sist! Måste aktivera mig!

Enkät

SSRI - bra eller anus?