...att krocka med dottern på gatan utanför när det är hos honom hon är. Skumt för oss båda. Lite oförberedd på alla känslor som det drog igång. Hon med. Blev pusskalas och Jag saknar dig, mycket. Och en klump i halsen nu.
9 maj 2010
8 maj 2010
Ladda om eller backa ur
Det sägs att jag ska gå ut ikväll igen.
Och jag kanske gör det.
Men bara för att slippa fastna i det här.
Vill egentligen bara ha sällskap här hemma.
Vill att nån köper godis hyr en film kryper upp i soffan med mig skrattar kramas.
Jag fryser är ledsen har ont är rädd ensam trött och ganska sliten.
Och jag kanske gör det.
Men bara för att slippa fastna i det här.
Vill egentligen bara ha sällskap här hemma.
Vill att nån köper godis hyr en film kryper upp i soffan med mig skrattar kramas.
Jag fryser är ledsen har ont är rädd ensam trött och ganska sliten.
Terapi
Jag fick skratta.
Jag fick kliva ur mig själv ett tag.
Jag fick höra historier ur andra världar.
Jag fick kramar och bry sig om.
Jag fick frukost med vänner.
Jag fick sova middag.
Jag fick kliva ur mig själv ett tag.
Jag fick höra historier ur andra världar.
Jag fick kramar och bry sig om.
Jag fick frukost med vänner.
Jag fick sova middag.
7 maj 2010
Krokig men tacksam
Det är helt otroligt hur ni som egentligen inte känner mig alls bryr er. Inlägg som de jag skrivit i veckan kan lätt få folk att rygga tillbaks och inte veta vad de ska göra. Jag bryter kanske mot nån slags bloggettikett genom att visa mig så trasig, men som ni alla vet, så är bloggen för många av oss en självterapi som i sig hjälper oss upp på banan.
Ibland er som ändå följer mig finns det många som känner igen sig, som vill erbjuda hjälp, samtal, kramar, te och sällskap och jag blir faktiskt rörd till tårar. Trots att många av er själva är krokiga, trasiga, längtande och i behov av hjälp så finns där i alla fall utrymme för omtanken. Och det värmer mig!
Tack Peter för att du fick mig att sätta mig upp idag. Tack Blogger för att du fick mig att sluta gråta. Tack JU för ditt engagemang och läkande vänskap! Tack Truthandficton för en utsträckt hand. Tack Ensam duktig flicka för musiken. Tack Tyrannie för ditt mantra. Tack Singelmamman för igenkänning, och tack alla ni andra som läser och skriver. Inte menat att glömma nån nu. Jag vet att ni är fler som stöttar, och ni ligger i min bloggroll.
Kram och puss till er alla!
Ibland er som ändå följer mig finns det många som känner igen sig, som vill erbjuda hjälp, samtal, kramar, te och sällskap och jag blir faktiskt rörd till tårar. Trots att många av er själva är krokiga, trasiga, längtande och i behov av hjälp så finns där i alla fall utrymme för omtanken. Och det värmer mig!
Tack Peter för att du fick mig att sätta mig upp idag. Tack Blogger för att du fick mig att sluta gråta. Tack JU för ditt engagemang och läkande vänskap! Tack Truthandficton för en utsträckt hand. Tack Ensam duktig flicka för musiken. Tack Tyrannie för ditt mantra. Tack Singelmamman för igenkänning, och tack alla ni andra som läser och skriver. Inte menat att glömma nån nu. Jag vet att ni är fler som stöttar, och ni ligger i min bloggroll.
Kram och puss till er alla!
Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är
6 maj 2010
Jag är bara fel.
Just nu har jag inte så höga tankar om mig själv. Jag känner inte som jag fixar nånting. Jag känner mig bara fel och misslyckad. Och jag vet inte vart jag ska gå. Hur jag ska vända det här. Vilka vägar som finns. Jag känner att jag inte gör nånting bra nånstans just nu. Varken hemma eller på jobbet. I familjen eller när jag är ensam. Jag förvaltar inte mina vänner, min hälsa, mitt jobb, min ekonomi, min självkänsla eller nånting annat heller för den delen. Jag förmår inte svara på mail, engagera mig i nånting krävande, svara ja till inbjudningar eller alls ta några initiativ.
Jag är för mycket. Jag är för lite. Jag kliver snett. Jag gör dumheter. Jag säger för mycket, öppnar upp och vill. Jag bygger murar åt fel håll. Jag skriker om uppmärksamhet jag inte kommer få.
Det enda jag förvaltar väl är mina dåliga vanor och mönster. Yeey...
Nu går jag härifrån och vet ärligt talat inte vart.
Jag är för mycket. Jag är för lite. Jag kliver snett. Jag gör dumheter. Jag säger för mycket, öppnar upp och vill. Jag bygger murar åt fel håll. Jag skriker om uppmärksamhet jag inte kommer få.
Det enda jag förvaltar väl är mina dåliga vanor och mönster. Yeey...
Nu går jag härifrån och vet ärligt talat inte vart.
Spackel
Gråter men skickar lättsamma sms.
Träffar folk och är social, men känner mig ensam och det är tomt och tyst när jag somnar. När jag vaknar.
När ångesten rullar in försöker jag döva, gömma, maskera. Hålla huvudet över ytan. Inte be om hjälp, inte tjata mig till sällskap, le, vara kul, prata om det som är bra.
Men när det är tyst i telefonen, ingen som stökar intill, ingen som tänker på mig, ingen som får mig distraherad så sköljer det över mig. Ensamheten. Avsaknaden av sammanhang. Känslan av att ingen behöver mig.
I panik över känslan att bli lämnad och övergiven av dem jag älskar, gång på gång, väljer jag att skydda mig. Genom att inte hänga upp för mycket på en eller två. Genom att knyta till mig folk som inte bryr sig. Så det redan från början är klart att nåt närmare inte blir till. Eller folk som jag vet inte kan. Eller vill.
Förvånad står jag ändå här och skakar när jag inser att jag inte alls har skyddat mig. När jag inser att jag drabbas av livet. Igen.
Jag ger råd till andra att ta hjälp. Själv är jag stark och lättsam. Den som får nån att skratta, eller tänka efter. Men jag är bara liten. Jag vill att nån ska ta mig i handen och visa mig. Hur. För jag vet fan inte.
Träffar folk och är social, men känner mig ensam och det är tomt och tyst när jag somnar. När jag vaknar.
När ångesten rullar in försöker jag döva, gömma, maskera. Hålla huvudet över ytan. Inte be om hjälp, inte tjata mig till sällskap, le, vara kul, prata om det som är bra.
Men när det är tyst i telefonen, ingen som stökar intill, ingen som tänker på mig, ingen som får mig distraherad så sköljer det över mig. Ensamheten. Avsaknaden av sammanhang. Känslan av att ingen behöver mig.
I panik över känslan att bli lämnad och övergiven av dem jag älskar, gång på gång, väljer jag att skydda mig. Genom att inte hänga upp för mycket på en eller två. Genom att knyta till mig folk som inte bryr sig. Så det redan från början är klart att nåt närmare inte blir till. Eller folk som jag vet inte kan. Eller vill.
Förvånad står jag ändå här och skakar när jag inser att jag inte alls har skyddat mig. När jag inser att jag drabbas av livet. Igen.
Jag ger råd till andra att ta hjälp. Själv är jag stark och lättsam. Den som får nån att skratta, eller tänka efter. Men jag är bara liten. Jag vill att nån ska ta mig i handen och visa mig. Hur. För jag vet fan inte.
5 maj 2010
An End Has A Start
Ikväll!
http://open.spotify.com/track/4bVnh2aQBhaR0DzTkV30Uc
http://open.spotify.com/track/4bVnh2aQBhaR0DzTkV30Uc
I don't think that it's
Gonna rain again today
There's a devil at your side
But an angel on her way
Someone hit the light
'Cause there's more here to be seen
When you caught my eye
I saw everywhere I'd been
And wanna go to
You came on your own
That's how you'll leave
With hope in your hands
And air to breathe
I won't disappoint you
As you fall apart
Some things should be simple
Even an end has a start
Someone hit the light
'Cause there's more here to be seen
When you caught my eye
I saw everywhere I'd been
And wanna go to
You came on your own
That's how you'll leave
With hope in your hands
And air to breathe
You lose everything
By the end
Still my broken limbs
You find time to mend
More and more people
I know are getting ill
Pull something good from
The ashes now be still
You came on your own
That's how you'll leave
With hope in your hands
And air to breathe
You lose everything
By the end
Still my broken limbs
You choose to mend
You came on your own
That's how you'll leave
You came on your own
That's how you'll leave
You came on your own
You came on your own
* logoff *
Jag är verkligen ledsen för er som hade räknat med mig idag. Som min arbetsgivare till exempel. Men faktum är att:
Den här dagen kommer fan inte igång. Känns som jag sagt det förut. Men det gäller verkligen fortfarande. Nästan alla dagar.
Har liksom tappat greppet en smula. (En smula?)
Hänger och dinglar i ett par fingrar. Och funderar på vad jag kan göra för att slippa från det här. Jag vill bara logga ut, ta min jacka och gå. Inte komma tillbaks.
Jag hoppas det vänder.
För även om jag redan hunnit med att bli dissad och avbokad ett par gånger redan den här veckan så har jag några inplanerade Pick-me-ups.
Ikväll blir det mingel på en studio. Sen käka med vänner. Sen Editors på Berns.
Hoppas inte det blir som när jag var med JU på Tegan & Sara bara. Det var så bra men så smärtsamt jobbigt.
Den här dagen kommer fan inte igång. Känns som jag sagt det förut. Men det gäller verkligen fortfarande. Nästan alla dagar.
Har liksom tappat greppet en smula. (En smula?)
Hänger och dinglar i ett par fingrar. Och funderar på vad jag kan göra för att slippa från det här. Jag vill bara logga ut, ta min jacka och gå. Inte komma tillbaks.
Jag hoppas det vänder.
För även om jag redan hunnit med att bli dissad och avbokad ett par gånger redan den här veckan så har jag några inplanerade Pick-me-ups.
Ikväll blir det mingel på en studio. Sen käka med vänner. Sen Editors på Berns.
Hoppas inte det blir som när jag var med JU på Tegan & Sara bara. Det var så bra men så smärtsamt jobbigt.
Snooze
Jag drömde att det fanns någon i mitt liv som gjorde mig glad varje dag.
Som var viktig för mig.
Som jag betydde nåt för.
Varje samtal, mess och tanke värmde och läkte en trasig själ.
Någon som kunde vara rak och ärlig, stångas med mig när jag var bråkig, skratta och busa.
Någon som kunde erbjuda en axel att gråta mot och som tog emot mina tröstande ord.
I drömmen gjorde det mig stark att möta det som var jobbigt i livet och fick mig att le och sluta gråta över allt och ingenting.
Det känns nästan verkligt. Som att det hade hänt. Befinner mig i uppvaknandet och är fortfarande osäker.
Vill bara somna om.
Som var viktig för mig.
Som jag betydde nåt för.
Varje samtal, mess och tanke värmde och läkte en trasig själ.
Någon som kunde vara rak och ärlig, stångas med mig när jag var bråkig, skratta och busa.
Någon som kunde erbjuda en axel att gråta mot och som tog emot mina tröstande ord.
I drömmen gjorde det mig stark att möta det som var jobbigt i livet och fick mig att le och sluta gråta över allt och ingenting.
Det känns nästan verkligt. Som att det hade hänt. Befinner mig i uppvaknandet och är fortfarande osäker.
Vill bara somna om.
4 maj 2010
Urbota
Går på "singelveckan" i morgon.
Den här veckan känns det värre än vanligt att vara själv, för det blev så förbannat tyst och tomt här plötsligt. Jag känner mig dessutom ur gängorna. Ur fas med barnen, jobbet, sömnen, vänner och kärlek. Ur helt enkelt. Urgammal. Urfånig. Urtrist. Urartad. Urringad?
Jag hoppas verkligen jag kan hitta några trevliga och härliga människor att fylla kvällar och dagar med. (Nu har jag verkligen sålt in mig va?)
Behöver: Sällskap. Skratt. Musik. Vin. Kramar. Vänskap. Närhet.
Det finns fortfarande några lediga timmar. Skynda fynda!
Den här veckan känns det värre än vanligt att vara själv, för det blev så förbannat tyst och tomt här plötsligt. Jag känner mig dessutom ur gängorna. Ur fas med barnen, jobbet, sömnen, vänner och kärlek. Ur helt enkelt. Urgammal. Urfånig. Urtrist. Urartad. Urringad?
Jag hoppas verkligen jag kan hitta några trevliga och härliga människor att fylla kvällar och dagar med. (Nu har jag verkligen sålt in mig va?)
Behöver: Sällskap. Skratt. Musik. Vin. Kramar. Vänskap. Närhet.
Det finns fortfarande några lediga timmar. Skynda fynda!
Stubin
Och just nu funkar fan inget. Barnen är förbannade på mig. Eller den ena är ledsen och den andra arg. Och jag har bara kort stubin och finns inte där för dem. Arg irriterad och förbannad över småsaker som jag inte borde vara.
Svär över hur jag blir när jag halkar av banan. Jag har inte förmåga att hantera barnens känslor. För jag når inte igenom till mina egna.
Och jag vet att jag borde agera annorlunda. Men förmår inte.
De senaste dagarna har bjudit på många motgångar och jag vinglar just nu på hög höjd utan skyddsnät och säkerhetslina.
Svär över hur jag blir när jag halkar av banan. Jag har inte förmåga att hantera barnens känslor. För jag når inte igenom till mina egna.
Och jag vet att jag borde agera annorlunda. Men förmår inte.
De senaste dagarna har bjudit på många motgångar och jag vinglar just nu på hög höjd utan skyddsnät och säkerhetslina.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)