De säger att man måste... men jag kan ju inte!!

Bob igen.

Som när man är singel och äntligen äntligen träffar någon som man blir förälskad i. Man får telefonnumret och vill ringa, men man låter bli, varför. Jo ens vänner säger att man ska göra det. Nu när man äntligen äntligen hittat en människa som man VERKLIGEN är intresserad av, då ska man INTE ringa, man ska VÄNTA i tre dagar… varför, frågar man sina vänner, jo, för annars kan hon tro att man är intresserad, jag men DET ÄR JAG JU!
Eftersom vi är livrädda att vara den som tycker om mest – gör vi oss till offer! Istället för att ge världen vår kärlek, så ber vi den om tillåtelse först. Livrädda för att vara den som ger mest…

Ja, det är ju inga nyheter precis, men vafan ska man göra när man inte kan det där spelet?
Jag har aldrig kunnat. Kan inte reglerna. Vet inte hur...

Och även om jag kunde, skulle jag inte mäkta med. Jag går sönder av att sitta och hålla tillbaks. Jag kan liksom inte hålla tyst. Det är full fart eller inte alls.

Så jag brukar strunta i reglerna. Och i vissa fall blir det pannkaka. Men ibland träffar man nån som inte blir rädd. Som kan se vem man är, och vad det står för.

Ja, nåt annat kan jag inte göra.