* Andas djupt *
Jag vet ju att det kommer. När jag står med ena benet i barnveckan, och andra egenveckan. Den här identitetskrisen, ensamhetsrädslan, dålig självkänsla-ångesten, känslan av att världen monteras ner framför mina ögon.
Ett obehag i magen. I bröstet. I hjärtat.
Behöver nån som håller om och säger att det blir bra.
Och kanske jag behöver lite mat i magen.
1 kommentar:
Det kommer att bli bra, eller tom bäst..
/b
Skicka en kommentar