Trögt det här...
Solen skiner och jag önskar jag gjorde detsamma. Fast lite gör jag ju det.
Jag har ett leende inombords. Men jag är lite skev i sömnen efter de här hemmadagarna.
Och ont i huvet har jag.
Men om en timme lämnar jag över lilla till hennes pappa. Sen är tanken att jag ska åka till jobbet. Där det hopar sig ångesthögar. Jag har inte förmått att svara på ett jobbmail ens de här dagarna.
Jag hoppas jag får hålla mig frisk. Och jag hoppas jag kan fylla min tid i egendagarna på ett bra sätt. Få chansen att hänga med dem jag längtat efter. Sjuukt trist att bara vara hemma, och paria pga magsjukt barn.
Och morgonens fundering lyder
Jag spiller ur mig tankar och känslor till höger och vänster, och emellanåt undrar jag hur smart det är för min egen del. Och jag inser att jag inte kan bygga min glädje och styrka på vad jag får för bemötande. Jag tillåter mig själv att vara ärlig intill galenskap ibland, och straffar det sig är det så det får vara. Jag möter dagarna med ett leende i alla fall. För jag är sann mot mig själv. Aliquando et insanire iucundum est.
Och för övrigt
Allt har sin tid och plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar