Andra sidan?

De 28 dagarna utan honom har gått.
Vår gemensamma avbokade resa är passerad.
Vi har haft ett ordentligt respektfullt debriefingsamtal.
Vi hörs alltmer sällan. Inte så mycket att avhandla?
Han verkar må bättre dessutom.

Kan det vara så att han har släppt mig nu?

Är vi redo att gå vidare?

Dagen efter

Träffade honom igår och hade ett jättebra samtal. Moget, respektfullt och kärleksfullt. Ärligt. Naket. Sant. Rakt. Sårbart. Om varför. Om vad som var. Om hur vi är nu. Och tankar om sen.

Hade inte velat vara utan. Men det gör jätteont idag. Såklart. Smärtan över att se hur fint vi kan ha det tillsammans. Vi skrattade, hade bra samtal och fysisk närhet. Ögon, blickar, ömhet och kärlek. Omtanke. Respekt. Tårar. Kramar.

Den relation vi haft och känslorna i den bekräftades. De var ärliga. Och anledningen att det inte går är tydlig och gripbar. Och även om jag hade hoppats på andra vägar så respekterar jag hans ståndpunkt och tro på lösningar utanför ett oss. Han hade hellre fortsatt också om han trott det var en framkomlig väg.

Båda vill egentligen. Båda saknar. Det smärtar. Men det vill sig inte.

Och. Idag skulle vi åkt till Genève. På vår länge efterlängtade semester.
Jag behöver nog inte uttrycka hur ont det gör att sitta här på jobbet och sakna.

På torsdag

På torsdag börjar jag jobba igen. Det tar emot. Men det är säkert bra att återgå till vardagen.

På torsdag skulle jag egentligen haft semester. Och åkt på kärleksweekend med min älskade. Min födelsedagspresent. Den finaste jag fått. Resan var betald och klar för tre månader sen, och nu har han försökt boka av och få pengarna tillbaks, oklart om det lyckats. Jag hade gärna nyttjat biljetterna ändå. De är ju betalda. Tillsammans, ensam eller med nån annan. Det var ju min present. Hade tyckt han kunnat fråga. Men han hade redan kontaktat resebyrån när vi berörde ämnet första gången efter separationen.


På fredag har det för övrigt gått 28 dagar. Utan honom.

Kommer det sluta göra ont hela tiden då?

Jag tycker fortfarande att han ska skärpa sig och komma tillbaks. Men det verkar inte görbart. Varken det ena eller andra.

Jag försöker gå vidare.

Fem steg tillbaks

Det hjälps inte.
All kontakt oavsett hur hemsk eller elak den må vara får mig att vilja hålla fast ihonom och inte släppa taget.
Så mycket älskar jag honom.

Så han lyckas i sina föresatser. Får mig att halka tillbaka i mina framsteg så att det ska kännas lite bättre för honom.

Nu kan jag återigen inte tänka på nåt annat än honom. På det obehagliga och tragiska som utspelat sig de senaste timmarna. Men också på det fina som han kastar bort.

Kära O. 
Om du inte vill leva med mig, ha det liv vi hoppades på och arbetade för tillsammans, låt mig då få gå vidare och läka. 

Nej!

Han tycker det är orättvist att jag fixar det här bättre än han gör. Som han tror att jag gör.

Så han vill göra mig illa.

Han skickar bilder till mig som han vet får mig att må dåligt.

Han tog inte ansvar nog inom relationen. Och nu tar han inte ansvar ens för att han gjort slut. Nej han ska in med kniven igen och igen och få mig att blöda.

För han vill få ett försprång. Till vaddå? Undrar jag. Till nåt han inte ens vet vad det är.

Idag tog jag bort honom på Facebook. Kan tyckas tramsigt att det blir en grej. Men jag kan inte ha det fönstret mot honom öppet.

Han hittar anledningar att såra mig.

Det får han inte.

Det var ju vi. Liksom. Fan.

Varje gång jag öppnar facebook tittar jag in lite på hans sida. Har han skrivit nåt nytt?
Varje gång ser jag hans ansikte och ser MIN O.

Ibland bläddrar jag bland fotona. Ser dem jag tagit.
Leendet. Blicken.
Vet känslan bakom. Vet att jag sitter en halvmeter ifrån.
Känner doften. Vet exakt hur hans fingrar känns. Formen på hans huvud. Huden.
Gråter lite.

Ringer inte.

Önskar att han hörde av sig.

Men

...skit vad jag saknar honom. Hoppas ibland på mirakel.

En bra sak # 5

Jag har det fantastiskt med barnen, och är ärlig med dem, pratar och har en öppen kanal. Jag är en rätt bra mamma fasen!

En bra sak # 4

Jag följer listan jätteduktigt!

Det går att sticka!

En bra sak # 3

När jag satsar är jag All In.

En bra sak # 2

Jag kan skratta mitt i det jobbiga!

Duktig flicka

Jag har inte gråtit än. Idag.
Jag är ute och fikar.
Försöker.
Har faktiskt kommit på mig själv att inte ha tänkt på honom i säkert en timme.
Tänker få lite sol på näsan. Köpa garn. Promenera.
Det är inte kul.
Men det går.

En bra sak om mig

#1 Jag försöker!

28 dagar senare

Det sägs att det tar 28 dagar att etablera en ny vana. Att bryta en gammal. Jag vet inte om jag tror på det riktigt. Det finns nog många variabler som spelar in. Men om vi leker med tanken så är jag redan på dag 17. 17 nätter utan honom.

Jag tänker att jag inte bara kan luta mig tillbaks och tro att det läker och öppnas nya dörrar så lätt. Så här kommer en lista på 28 steg för att bidra till min måluppfyllelse. Som går ut på:

Må bra. Bli stark. Älska mig själv. Släppa taget om honom. Öppna för möjligheten att ta en en annan. Trivas i mitt skinn. Ha möjligheten att nästa relation kan vara en sund, bra, stabil, levande och varaktig relation. Ha ett bra nätverk med vänner och ett energigivande jobb.

28 steg i rätt riktning

1. Låta varje dag vara en dag till som jag inte kontaktar honom.
2. Tänka fina tankar om honom, älska honom, men lägga de tankarna i en låda som jag ställer i förrådet. Varje gång de dyker upp. Även de jobbiga tankarna ska läggas där.
3. Klappa mig själv lite varje dag/kväll/natt. Fysiskt och mentalt.
4. Innan denna vecka är över försöka ha gjort minst 1 sak för att känna mig vackrare.
5. Innan denna vecka är över försöka ha pratat med minst 1 ny människa.
6. Tacka ja till inbjudningar, luncher, middagar och hjälp från vänner.
7. Cykla på motionscykeln minst 1 gång i veckan. Gärna 1 gång om dagen, men det får komma om det går.
8. Göra nånting roligt med barnen denna vecka/helg. Om än så litet.
9. Göra nånting kulturellt.
10. Köpa nånting fint till hemmet. Kanske nya gardiner, färgglada kuddar, tavlor, blommor. Ja nya rosa orkidéer! Och tjockbladiga växter.
11. Köpa en färgglad top, scarf, hatt eller nåt annat som piggar upp.
12. Klippa mig.
13. Göra nånting kreativt. En fotopromenad, sticka, virka (om det går med händerna), rita eller nåt helt annat.
14. Meditera, göra avslappning eller stilla yoga.
15. Sova på natten. Förslagsvis några timmar mellan 23 och 09-ish.
16. Göra mina uppgifter i terapin.
17. Göra min sjukgymnastik.
18. Våga tänka på andra. Våga släppa honom ur tankarna. Våga släppa och se att det kan finnas nåt annat.
19. Träffa nya eller nygamla bekanta och få in nytt blod i livet. Vårda och bibehålla befintliga relationer.
20. Återgå till arbetet. Och tänka på hur jag ska kunna må bättre på jobbet.
21. Försöka hitta en anledning att skratta varje dag. Gråta när jag måste, men inte prioritera detta.
22. Ta det lugnt med det som belastar systemet.
23. Läsa en rolig bok. Och dem som handlar om min frigörelse från dåliga mönster.
24. Få lite sol på näsan när det bjuds.
25. Promenera lite varje dag. Om det så bara är fem minuter.
26. Skriva ner en bra sak om mig själv på bloggen varje dag. Även om jag kan tvingas upprepa mig.
27. Gå på akupunktur, terapi, massage och annat som är ren överlevnad för mig.
28. Släppa in kärleken. Min egen till mig. Vänners. Och kanske framöver det finns nån som vill kliva in i rummet som just nu bebos av honom. (Kanske är han, kanske nån annan).