10 apr. 2010

Diagnos: Skytte

Vad ska jag med terapi till?
Det står ju skrivet i stjärnorna hur jag är och förväntas vara. Inget att göra åt, bara finna sig i va... (?)

Skytten är inte lättjefullt avstånds­tagande, utan fylld av energi som riktas och glöder i en viss strävan. Skytten har något av fanatikerns ådra. Att ge sig hän i ett ändamål, en strävan, utan att akta på sin egen ansträngning eller göra halt vid sansade gränser. 

I Skytten finns rastlöshet, otålighet och iver. Skytten vill aldrig bli stilla, som om han fruktade att då gå miste om något viktigt. Han ska alltid vara i rörelse, alltid söka nya mål och nya platser. Det är som om han hela tiden letar efter något i sitt liv, utan att veta vad det är eller var det kan finnas. Den rörliga Skytten har en oerhörd förmåga att på rekordtid anpassa sig till nya situationer, hur främmande de än är, och en närmast outsinlig energi. Koncentrationen kan det vara sämre ställt med, och tålamodet för detaljer och rutin­uppgifter är det sämsta tänkbara.

Skyttar är ärliga älskare utan en ond tanke i huvudet. Men ändå kan de såra dig med sina uppriktiga och taktlösa uttalanden, allt i vänskapens och sanningens namn. De kan inte ljuga, så det de säger till dig är vanligtvis precis vad de tänker. Om du tål att höra alla sanningar, så är ett liv med en Skytt en enda stor fest, ett underbart äventyr. Skyttar vägrar att ta livet för allvarligt. Skulle olyckan vara framme, är Skytten expert på att ta smällen för att sedan gå vidare.

När det gäller hjärteangelägenheter skjuter Skyttarna från höften och har inga svårigheter med att tillkännage sina avsikter. De är djärva och njuter av jaktens äventyr, och när ett förhållande har inletts gör de allt för att försöka bevara en känsla av spänning. Med en Skytt som partner kan du vara säker på att livet aldrig blir trist!
 
Ja, vad mer finns det att säga egentligen??

Hemma

Sådärja, nu har man lyckats sätta sig upp, äta frukost och till och med lunch. Röra på benen en smula, åka tillbaks till the scene of the crime för uppstädning, köpa juice, dricka juice, dricka mera juice.

Ställde in alla bokningar för kvällen, för det kändes inte som jag var riktigt i form för en utekväll ikväll. Men nu börjar jag vakna...

Så, hmm... ja, men vad skulle man kunna tänkas göra då? Nä, utekväll blir det nog kanske inte ändå. Blir nog jag i mitt eget sällskap här på soffan trots allt.

Singelvingel

Utgång med JU. Fasen vilken kul kväll!

Vi gick in i singelrollen, började med rosa bubbel, en flaska som blev till två... vinglade in på "singelmingel" - man måste ju kolla vad det är! Men vi kunde inte annat än titta på varandra och fnittra, drog ett glas bubbel till, pratade inte med någon annan, men konstaterade att vi var sjukt mycket snyggare och roligare än alla andra tjejer där och drog vidare. Hetsåt fingerfoods och drack spritdrinkar på Strand, röjde loss till Club Killersbandet och konstaterade att vi här var sjukt mycket äldre och framfusigare än alla andra tjejerna... ;-)

Nej, faktum är, det var skitkul, vi surrade med massa trevliga människor, drack ett par läskiga drinkar, dansade loss, tog för stor plats tror jag, för de yngre tjejerna tittade snett på mig när jag dansade ut lite öl för en av dem. Blev plåtade till nåt klädmärke. Råkade hamna i samtal med en kille jag surrat med (och visst ratat) på match.com i januari. Och hans polare, som senare var på väg in i vår taxi för nattligt sällskap, men nä...

Avslutade med att hetsäta rostmackor i mitt turkosa kök innan vi satte punkt för kvällen för att invänta baksmällan.

9 apr. 2010

I värsta fall...

Kvällen börjar m rosa

* POFF *

Hej då arbetsveckan!
Nu kommer helgen.

Som ska bli bra, för mig, för dig, för oss alla!!

Försöker mota bort en förkylning som står i dörren. Inte välkommen, no no. Inte ALLS faktiskt...
I stället välkomnar jag champagnen som står hos JU. En trevlig kväll ute. En lat lördag. Och en söndag som jag inte vet så mycket om.

Work in progress

Ibland så kränger humöret mer än nödvändigt.

Självförtroendet uteblir totalt och allt rasar pga egentligen ingenting.
Och när jag kliver över i ensamheten svajjar jag visst alltid till, inte så konstigt om man tänker efter.

Ni som var inne på bloggen igår fick kanske se min stream of consciousness som jag lät flöda utan filter igår. Kanske som ett slags rop på hjälp, eller efter uppmärksamhet. Kanske inte helt smart. Men sant. Jag kände så, och det var ett par riktigt jobbiga timmar. Men jag måste säga att de här svackorna kommer alltmer sällan numera. Efter terapin kom jag på fötter och sen blev resten av dagen helt okej. Somnade dock på soffan halv tio, trött som sjutton.

Några av mina mest aktuella issues i den fas jag befinner mig just nu:

- när jag känner mig som igår, när jag inte är helt i balans, så söker jag efter omedelbar behovstillfredsställelse. Söker en säkerhet, kontroll över situationen, ett svar, en bekräftelse, en riktning eller vad det må vara.

- jag har svårt att bara lita till processen jag befinner mig i, att vila i nuet. Som jag vet innerst inne är den enda vägen. Jag måste inse att jag kan klara mig utan kontrollen, och bara flyta med. Hitta ett sätt att brusa av mig de jobbiga känslorna som kliar under huden.

- jag känner mig inte så stark i mig själv att jag vet att jag är bra som jag är utan verkar ha behov av att bedöma mig själv utifrån vad andra tycker och tänker

- som att inte ta mina egna känslor på fullt allvar, utan tro att det finns ett rätt eller fel, och att jag testar mina känslor mot omvärlden för att se om de är rätt, och får jag inte den respons jag trott eller hoppats på så tolkar jag det som att min känsla är fel, och försöker rätta till den

Det kanske är min matematiskt lagda hjärna som letar efter ett facit i verkligheten.

På dessa områden måste jag jobba vidare.
Insikt är bra. Jag måste också hitta bra metoder.

Bear with me. Work in progress...

8 apr. 2010

And I'm back

Såja, tack GUD för terapi!

Just ja...

Det numera välbekanta brottet mellan familjevecka och egendito...

Spöken jag borde känna igen nu.

Bländad

Det var som att solen stack mig i ögonen och sa.

Glöm för fan inte bort att du är trasig.

Fartblind


Ser det hända. Kan inte stoppa.
Vill inte. Kommer göra ont.
Varför måste jag alltid?

Krockar i 120 lämnar bara ett vrak. Men hittar ingen lägre växel.

Kan nån snälla hjälpa mig att förstå hastighetsbegränsningarna!
Vill inte köra av den här vägen, smälla eller inse att jag kört för långt.

Vill någon, snälla, ta ut tändstiftet, tömma tanken, eller lägga en sten under gaspedalen.

Bara en liten stund.
Tills ljuset slagit om till grönt.

7 apr. 2010

ME and JU

Trots att vi ses och/eller hörs flera gånger om dagen som ett nyförälskat par så har vi väldigt sällan gått UT tillsammans. Och väldigt sällan, faktiskt aldrig, varit singlar samtidigt. Men nu på fredag hoppas jag vi äntligen kommer iväg ut ME and JU!

Det vankas after work, det vankas Club... och det vankas bakislördag.

(Sen har jag stora förhoppningar om en söndagsaktivitet också... Skulle göra helgen komplett!)

Domesticering

Ett kli i hela kroppen. För något som finns där under huden. Kryper omkring. Går inte att klia. Nånting man vill ta tag i. Göra konkret. Bli verkligt. Känna på. Titta på.

En tanke som surrar runt i huvet. Rastlöst. Vill fästa vid något. Vill hitta en plats. Vill näras, växa. Lite vill ha mer. Kemiskt beroende av kicken. Kittlet. Bekräftelsen.

En rastlöshet. Den är alltid där. Den är jag. Och den står just nu och hoppar upp och ner, springer i cirklar, klättrar.

Ingen ro.

En fot som rycker lite. Tankar måste stillas med musik, samtal, promenader eller sömn. En lite högre puls. Nerv.

Signaler triggar. Av. Eller på.
Springa. Eller stanna. Alla system påslagna.

Jag kämpar med mig själv. Jag lyssnar. Lär. Gillar. Det är inte obehagligt. Jag välkomnar. Vill forma. Hitta plats för.

Tämja det här djuret som hälsar på, bara en smula, så jag kan ha det kvar i mig. Så det kan bo i mig. Inte bara hälsa på ibland och vara för vilt för att domesticera.

Drömde

Jag drömde om hans nya i natt. Att jag upptäckte hennes rygg framför mig i rulltrappan vid medborgarplatsen. Hennes stora lockiga hår i en fläta. Nyfärgat rött.

På ingen tid alls beslutade jag mig för att ta kontakt i stället för att bara få ont i magen. Ja, vi känner ju varann sen många år. Kände henne redan vid femton, om än bara ytligt. Och sen är hon ju bästa vän med en av mina nära vänner. Bor och jobbar i Stockholm, så förr eller senare kommer vi mötas.

Knackade henne på axeln och när hon ser mig ser det ut som att hon blir lite chockad, och det kommer massa ord och ljud ur henne som nästan låter som tårar. Jag hör inte vad hon säger. Ger henne en kram och säger nåt för att lugna henne. Att det är okej. Eller nåt. Vi pratar en stund, och sen går vi åt olika håll, men sagt att vi ska ses nån gång vi två och prata lite. Det kändes bra. Eller nej, jävligt jobbigt såklart, men bättre än att ha avstått.

Så rak var jag i drömmen. Skulle jag vara det i verkligheten?

Jag har dock hellre en bra relation till en person som kanske flyttar in i mina barns liv. Oavsett om det blir hon eller nån annan. Så kanske...

6 apr. 2010