Och för er som undrar... Nä jag har inte FÅTT den jag vill ha. Men jag hade honom till låns under en stor portion av helgen. Och då lyssnade vi på den här. Och sjöng med.
Det var en otumlande helg.
Som började med ett "Hej hjärtat" och "Min terapeut gillar dig", och "Får jag sova hos dig i morgon" i fredags kväll. Som sen blev 24 timmar med honom. Ute i solen, bland vänner, hemma med mat och dryck (lite för mycket), och en lång och mysig natt/förmiddag i sängen.
Jag tycker SÅ. MYCKET. OM. HONOM.
Och han fick läsa min blogg. Ojoj...
Han började gråta.
Jag är bra för honom.
Jag är visst också dålig för honom.
Han säger han är kär i mig. (Men han har ju omvänd tourettes...)
Egentligen är jag visst inte hans typ. Så han tycker det hela är mycket märkligt.
Han fattar nog hur mycket jag tycker om honom nu.
Vi har fortfarande inte definierat vår relation. Vill inte gå på den minan igen.
Han ringde sitt ex / bästa (?) vän mitt i natten och hon fick veta om mig. Att han träffar mig.
Jag har fortfarande inga förväntningar på ett oss. Jag är fortfarande inställd på att han kommer backa ur och aldrig mer vilja ses. Men jag vill honom.
Jag försöker bara vara i nuet nu. Jag är väldigt tacksam för den fina helgen vi hade.
En helg då vi kanske klev ett steg närmare varandra. Samma helg som två av mina nära valde att ta ett steg ifrån varandra. Och vi satt i samma rum. Samtidigt alla fyra. Kvällen andades nånting. Under ytan.
Med ett kärleksfullt och varmt leende på läpparna, med skrattkramp i magen och tårar i blicken vill jag tillägna min kära vän denna: http://open.spotify.com/track/55RlVvBcUVIAXpvG3LoIsz
2 kommentarer:
Ahhh...låter alldeles underbart.
Tack.. Min bästaste, finaste.
Vad skulle jag göra utan dig?
Skicka en kommentar