Konstig

Igår, på telefon, sa han att jag var konstig. Att han inte får ihop det riktigt. Inte lik någon han träffat tidigare.

Han hade svårt att sätta ord på det. Lite hård och mjuk på samma gång. Lugn och samtidigt livfull/passionerad.

Jag vet inte om jag ska tolka det som positivt eller negativt, tyckte jag.

Inte jag heller svarade han.

Jag tänker att jag nog vill vara mångfacetterad. Att det måste vara bra. Jag vill gärna kunna vara både tramsig och intelligent, hård och mjuk, osäker och framåt, försiktig och jättepassionerad på samma gång.

Och gillar att han är både väldigt tillgiven och har enorm integritet, rolig och jätteskarp, lättsam och krånglig, empatisk och självcentrerad ;-), livrädd och jättemodig, försiktig och hårdhänt.

Gud så trist med nån som är helt endimensionell...