Göra tvärtom. Min läxa.

Det hände lite saker som fick mig ur balans. Som fick mig att fundera. Tveka. Oroa mig. Undra. Som fick mig att ligga i flera timmar och vrida mig i sängen. Med kli i hela kroppen. Tankar som gick i cirklar och jag kom inte till ro. 

I det här läget hade det varit skönt att kunna vila i en bra känsla. Vila i att jag inte ska oroa mig över nåt jag inte vet nåt om. Att vara så stark i mig själv att jag inte drar igång alla Tänk om, och Vad menar han, och  Vad vill han markera, och Vad betyder det här. Utan jag skulle vilja känna i magen att allt är bra. Allt är som det ska vara. Allt blir som det ska vara. Ingen måste förändras i det här.

I det här läget riskerar jag att förstöra.

Nu måste jag försöka vara och göra tvärtom. MIN läxa. Vi har båda relationsproblem. Jag VET det.

Jag riskerar att visa mig ledsen, sårad, skapa fnurror på vår kommunikation.

Just nu känns det som att jag behöver bekräftelse. Eller att bara fly.

Vill kunna må bra även utan att det ska vara så.
Vill kunna känna att jag kan vila. Inte oroa mig. Inte fly. Inte tänka ”borden”. Inte bygga strategier för överlevnad. För ”hantering”. Utan bara stanna kvar i nuet och vara här. Det är ju det enda jag kan göra.

Egentligen.

Jag stökar. Jag stormar. Jag jagar upp mig. Jag letar frustrerat efter en plats att landa. Jag landar. Jag lugnar mig. 

Jag känner värme för honom. Jag tror inte att han vill göra mig illa till mods. Jag tror inte han anar att han gjort det. Men jag tror att han vill markera för mig att jag ska hålla tillbaka. Vilket han gör ibland. Jag tycker det känns skönare med rak kommunikation. Men jag försöker se att det är såhär det ser ut. 

Och jag väljer att lyssna, lära, vara, och ta mig igenom. 

Jag flyr inte. Just nu.