Företanke

Träffade en nära vän igår som försökte tala vett och sans med mig.

Du fattar väl att inget kommer förändras? Att det du sett i honom från början är det du kommer få leva med - om ni fortsätter hänga. I stort sett. Alla tror och tänker att just jag, just vi, den här relationen är speciell, men det är väldigt få relationer som förändras avsevärt från dess ingångsläge.

Är du beredd att ha det så som du har det nu?

Jag fattar det. Jag vet.
Och fasen, jag är nog rent av beredd att ha det såhär ett tag.

Alltså vad menar jag med "såhär"?
Vad är okej och vad är inte okej?

Det är okej att han är olik mina tidigare män i sitt sätt att se på relationer.
Det är okej att han är lynnig och vacklar lite.
Det är okej att han drar sig undan och inte orkar ses emellanåt. Om jag förstår varför.
Det är okej att vi inte har en definierad relation. Att vi inte har ett rakt spår.

Men... trots allt finns det saker jag vill ska förändras, om det ska funka på lite sikt.
Jag vill att han ska kunna vara såpass avslappnad med mig att det känns okej att ses lite oftare till vardags.

Att han försöker ta hänsyn till mina issues som jag försöker ta hänsyn till hans.
Att se hur jag blir i min osäkerhet och försöka möta mig på halva vägen.

Det är fantastiskt att få hänga med honom.
Han får mig att skratta och må bra. Jag gillar hans sätt att tänka. Att vi kan prata om så mycket tillsammans, även knepiga grejer. Jag gillar att han kan vara rak och ärlig med mig. Jag gillar hur han är rent fysiskt med mig. Jag gillar att han bryr sig om och tänker på mig. Spontant hämtar en filt när han ser att jag fryser. Fyller på mitt glas. Frågar om saker ur min vardag / liv. Han ögon. Blick. Doft. Hud.

Det är dock inte okej om han stänger ute mig såpass att jag inte förstår vad som händer.
Det är inte okej om jag mår dåligt gång efter annan pga honom.
Det är inte okej om vi aldrig kan ses på ett avslappnat sätt, i nån form av vardag, tillsammans - på sikt.

Men jag vill det här. Det är mycket i det här som är PRECIS vad jag behöver. Dynamiken. Känslorna. Det levande. Det växlande. Det sköra. Det bräckliga. Det oförutsägbara. Nerven.

Men... jag måste sätta mina gränser. Jag måste veta vad som i längden får mig att må bra. Jag måste identifiera vad jag behöver i en relation också. Och kommunicera det.


Och en sak till. Det är ju inte så att jag skriver på ett kontrakt idag som gör det omöjligt för mig att senare välja annorlunda. Varje dag är ett nytt val. Välja varje dag, ju.