Hjärtesorg.
Det var liksom HAN! Tveklöst. Hade berett en plats för honom direkt.
- Men han var ju inte den du trodde... Det han sa, ville, gjorde var inte sant eller inte tillräckligt.
Nä, fast jag kan inte bortse från vad han öppnade och tog fram i mig. Och det gick så fort. Det fanns inga hinder, bara raka spåret, rätt in i hjärtat.
Hur ska jag kunna skydda mig från detta?
Hur ska jag kunna vara lite lagom intresserad?
Hur ska jag kunna slippa full fart rakt i väggen?
En del av mig hoppas så enormt att sista kapitlet inte är skrivet än. Men jag borde inte. Inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar