Oavsett allt så gör det ont när jag får följande i chatten från exet:
X: btw, vi var med [henne] och [hennes dotter] på tekniska museet igår, och de var här och käkade middag efteråt
Moi: ok
var det nåt särskilt som hände?
X: nä
Moi: har de undrat?
X: bara hängde
X: [Minsta] och [hennes dotter] lekte
Det är ju nu det händer liksom. Att hon kliver in. Och rädslan för att bli "ersatt" blir på riktigt. Nya familjen. Den som funkar bättre (?) Och det blir nåt annat. Barnen kommer att reagera. På nåt sätt. Oavsett vilket blir det tufft.
Men hans mamma ringde mig för första gången på länge igår för att prata bara. Det kändes... bra.
5 kommentarer:
Känslan av att en annan kvinna lever ens liv. Eller alltså, så har jag känt det.
Det är mycket, mycket märkligt....
Och jag vill att det ska bli bra för dem. Men ärligt ... Inte känns det kul att/ om det är bättre.
Suck, liksom.
Hm... Jag tänker precis samma saker och känner precis samma känslor.
Kram på dig ME.
Åhh, jag går precis igenom samma sak som du! Känner mig plötsligt inte riktigt lika ensam, så "glad" att jag hittade ditt inlägg just nu. Fast ont gör det...
Vill bara berätta om mina egna erfarenheter från skillsmässobarn sidan av myntet.
Min mamma är min mamma och kommer aldrig kunna ersättas och det samma gäller för min pappa.
Så hur jobbigt det än må kännas att era barns pappor skaffat sig nya kvinnor, så kan jag lova att hon aldrig kommer kunna ta eran plats i era barns hjärtan. Bara ni visar att ni finns, att ni älskar dem och att det är ok att tycka om att vara hos sin pappa lika väl som hemma med er. Så kommer allt att lösa sig. Lycka till!
Tack för era kommentarer. Jag känner mig än så länge bara drabbad känslosmässigt i teorin. Som att jag borde tycka det är jobbigt. Men jag antar att det kommer när det blir mer påtagligt. Försöker behålla lugnet tills vidare.
Skicka en kommentar