Idag?

På jobbet:
1. logga in
2. kaffe
3. spotify
4. kolla bloggar
5. kolla mail
6. kaffe
7. skriva blogginlägg
8. kika på vad som ska göras
9. kaffe
10. möte
11. (+kaffe)
12. samla mig efter möte
13. lunch
14. kaffe
15. jobba
16. gå hem(?)

På önskelistan: få roliga och störande sms och bloggkommentarer för att distrahera mig under det hårda arbetet.

Morgonkaffe m morgonkhoma.

Folkvandring

Ibland så kommer det en unge som vill sova i min säng. Ibland två.

Just nu ligger jag i sonens säng, för det blev för trångt.

Japp hon är här

Och vi messar!

Hur fan ska jag kunna göra hummus??

När han har min matberedare??

I need red flags and long nights

trasig söker trasig att klia sig mot känner igen när det kryper i kroppen springer i cirklar av frustration beter sig irrationellt stänger av och öppnar upp om vartannat bygger murar river ner visar svarta sidor den man tittar på kan inte vara helt hel manisk söker manisk för att skapa energi bara då som det slår gnistor var inte lagom var inte vanlig var precis så galen som jag känner mig var för mycket var för på var för arg var för ledsen stäng inte in och av eller ut

Obs! Det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet

Recappat min gamla blogg en smula, och ja, det har hänt grejer. Vissa av de inlägg jag skrev i december känns väldigt avlägsna. Den panik jag hade, den frustration, den känsla av att inte höra hemma nånstans, den var så tryckande... Nu har jag för det mesta en annan känsla. Befinner mig kanske i lite lyckliga omständigheter just nu, men hoppas och tror att jag tagit mig upp och ur det svåraste, i alla fall en smula. Kan titta tillbaka på mina inlägg och känna att det i många fall är ett stort avstånd mellan mig och den kvinna som skrivit texten.

Jag minns och läser om hur jobbigt det var
- innan och i samband med beslutet
- efter beslutet
- innan jag hittade lgh och flyttade
- under packningen då man lade ett helt liv i lådor
- en sista kväll, åsså vare slut...
- flytten
- den uppslitande sista tiden tillsammans
- de första ensamma helgerna, behoven därikring
- allt som bara förändrades, folk som bara försvinner, jorå
- barnens ångest och utspel, som mest kom hos mig
- makens tystnad och frånvaro, och andra jobbiga beteenden
- om första singelveckorna, om rädslan för ensamheten, saknaden av barnen
- om osäkerheten på mig själv, och längtan efter nåt
- om hur jag bara tröttnade
- tröstsex med maken - hur smart var det?
- om hur jag gjorde mig illa på annan man ett tag, och hur jag även kastade mig in i
en kort (tröst-)relation, som var för tidigt och helt fel - kan jag undvika att hamna i en liknande situation igen?

Sammanfattningsvis var nov/dec i ett state of total confusion och ångest där varje liten bit bara var hemsk och allt väckte obehag och illamående, januari en månad av ups and downs, hetsbloggande, desperat längtan och frustration, februari kantad av nyorientering och begynnande ro, och samtidigt energi och i mars började det ljusna, på olika sätt och vis. Många goda saker har bidragit till detta. Har identifierat problemområden. Terapin har kickat in, jag har tagit tag i jobbiga samtal, börjat ta plats och säga ifrån, har kunnat slappna av i mig själv, hittat nya intressanta och i vissa fall fantastiska människor att bekanta mig med (om än lite svajjigt ibland). Och sen har ju solen kommit tillbaka!

(den gamla bloggen är numera bakom lösen, men maila mig om ni vill läsa...)

HALLÅHALLÅHALLÅ??!?!?!?!

Heeeeej!!!!!
Vafan är alla va? Påsk schmåsk!
Nu är jag hemma och vill leka!! Varför är det ingen här???
Solen skiner och jag vill sitta på en uteservering med ett glas rosé och fantastiskt sällskap! Var är ni?????

Syndar...

Och njuter av det!!

Norrköping by night. Asså...

Paus

Ni vet var jag vill gå!

Det bidde bara en stjärt

Vikarie?

Och en jävla skitkamera