I fredags gick flyttlasset. Sista resterna av det äktenskapliga hemmet. Borta.
Nu är jag - på riktigt - gäst hemma hos honom. Utan att känna som att det är mitt gamla hem. Och det känns annorlunda. Kanske bättre rent av.
Igår gick jag dit och tankade lite.
Trängde mig på. Åt middag som jag tagit med. Utan att be om lov.
Kramade ungarna.
Berättade för honom. Om min omtumlande helg. Om att jag var skakig.
Trängde mig på. Åt middag som jag tagit med. Utan att be om lov.
Kramade ungarna.
Berättade för honom. Om min omtumlande helg. Om att jag var skakig.
Det kändes bättre. Tack för det.
2 kommentarer:
Lite konstigt, men jag tror bra.
Hoppsan Kerstin. Jomen det var nog bra. Man kan inte slita isär ett pussel, man får ta det bit för bit.
Tack för titten hos mig. Du tog väl med dig muggen i flyttlasset? Annars kan den få bo hos mig. Love bekräftelse liksom?=)
Skicka en kommentar