Men mest märkligt att vi fortfarande ÄR det. Fast vi båda har gått vidare. Och borde vi ha ett samtal i samband med att vi bekräftar skilsmässan; ställa oss frågan "är vi nu säkra och överens om det här"?
För övrigt känns det konstigt att resten av livet tvingas leva med titeln "skild". Såvida jag inte gifter om mig.
Den som en gång gift sig kan aldrig bli ogift igen, dvs gift är gift och kommer aldrig igen. Civilståndet kan bara ändras vid omgifte, inte ens änka eller änkling kan bli aktuellt för den en gång stämplade skilde personen.http://www.newsmill.se/node/9161%23comment-66142
4 kommentarer:
Fast ännu märkligare hade ju varit om exmaken dog och man blev omklassad som änka....
Civilstatus är en märklig manick. Tur att man fortfarande är fröken. Fröken med Bagage, men ändock fröken :D
Oäh. Vilket läskigt citat...
Fast det heter ju inte Fröken. Det heter Ogift. Eller hur?
Man kan vara Ogift, Gift eller Skild. Thats it.
Fattar inte vitsen med civilstånd, varför finns det? Försökt hitta anledningen i ett par dagar, men hittar inte.
Jag tycker vi vardagsrebellerar och vägrar benämna oss med civilstånd eller titlar.
Konsekvent vägrar klassa oss som skild. Eller som i mitt fall ogift. För det definierar mig. Absolut inte
Skicka en kommentar